Dandeelion.blogg.se

Ångest, hat, avund, skuld, svartsjuka...när de känslorna griper tag i oss gäller de att vi står stadigt för att de tillfälliga känslostormarna inte ska få oss ur kurs. En del blir frestade att följa sina känsloströmningar o ge uttryck för de impulser de får, en brist på målmedvetenhet lr självdisciplin? Kan hända att man blir beroende av att partnern lyckas hålla huvudet kallt oxå. Villigheten att bevara o bygga opp relationen kan i grunden va orsaken till de mest destruktiva grälen o man tycker de e den andres fel att relationen kräver ansträngning, uppoffring o målmedvetenhet. Ofta blir den ene arg på den andre o decdestruktiva grälenl o provokationerna kan få den andre att säga nånting sårande, bete sig dumt vilket leder till att den andre drar sig undan i självömkan o börjar fantisera om ett liv som singel, ett liv i frihet. Att inte känna sig älskad o sedd e ett säkert sätt att till att de blir gräl. Finns inte kärleken där kan man iaf inte gräla fram den... ingen e perfekt o man kommer aldrig att hitta en fullkomlig partner, prinsen på sin vita springare lr grodan som bli en prins finns lixom inte i verkligheten. Vi hittar snarare en person me brister o fel o de gäller att inse att de samma gäller hos oss själva... ingen e fullkomlig, perfekt... lr hur?
De e lixom lönlöst att gräla på nån som e framfusig, arrogant, pedant, slarvig, dominant etc etc. Du har själv valt din partner o gräla på nåns karaktär e aldrig bra o leder aldrig till nånting bra. Gräl o anklagelser e destruktivt för alla relationer o att testa sin partner e förödande. Ingen ändrar sig för att du vill de, man ändrar sig för att man själv vill o själv kommer till insikt! De finns människor som kräver villkorslös kärlek o anser sig ha rätt att spela ut alla sina känslor utan eftertanke lr hänsyn mot sin partner. De e inte kärlek utan bara en barnslig attityd som nästan alltid leder till ensamhet i slutänden då ingen orkar me de i längden. En partner som utsätter dig för destruktiva o hänsynslösa sadistiska personangrepp, okontrollerade vredesutbrott, total svartsjuka o e kontrollerande o visar opp saboterande avund, borde söka hjälp! Den som e utsatt för de bör se allvarligt på sin situation, man kan inte gräla en sån partner till rätta, de måste man inse! Du kan klargöra vilka handlingsmotiv du överväger o de kan finnas en möjlighet att partnern tar sitt förnuft till fånga, klarar ni inte de på egen hand kan ni gå i parterapi men oftast vill inte partnern göra de utan lämnar hellre relationen. Man måste va beredd att be om förlåtelse o att kunna förlåta om man ska lyckas me relationer. I en intim relation kan man göra varann illa o naturligtvis måste man sträva efter att de aldrig händer..  Vi gör alla sånt vi ångra ibland ingen e perfekt, men blir de till ett mönster e de inte sunt! Grälen då kan handla om att man önskar de man gjort ska va ogjort o de e lönlöst att gräla om de, de e bättre att diskutera o gå till botten me problemet o att den som felat står för de som e gjort, tar sitt eget ansvar. Att be om förlåtelse varje gång man gör nånting man önskar ogjort e inte nån lösning för relationen. Att bära svåra känslor o tankar tycker många e jobbigt o att tala me andra om de på ett vuxet sätt e inte lätt. En del gör de me hjälp av provokationer o elakheter o får andra att må dåligt i deras ställe. Om din partner kränker dig, anklagar dig, får dig ur balans, ingjuter dig i ångest, ger känslor av maktlöshet, likgiltighet har du hamnat i en besvärlig situation. Överbevisa lr ifrågasätta partnern hjälper inte utan de leder bara till destruktiva gräl oftast för båda parter, lr så flyr partnern hellre än ser sin egen del i de som hönder. Försök att själv behålla lugnet..  din partner e i samma tillstånd som ett litet barn o klarar inte av att behärska sig, sina uttryck o känsloliv så du e alltså den som måste behålla din vuxenhet vilket inte alltid e så lätt. Ta ställning till hur ni ska gå vidare när de lugnat ner sig, de e inte säkert att de går att diskutera ens när ni har de lugnt tillsammans. Partnern kanske inte klarar av att ändra sig av egen kraft utan kan behöva ditt stöd lr psykoterapi. De finns de som uppträder som en riktig skitstövel o hotar me att göra slut, kastar ut dig, hotar me skilsmässa bara för att få sin vilja igenom, känna att de har makt o kontroll. Den strategin gör att på sikt e en sån partner omöjligt att älska... tålamodet tar slut, de eviga olösta konflikterna söndrar. Partnern kan oxå göra grälen meningslösa genom att försjunka i surmulen tystnad, bli förolämpad, gräla om oväsentligheter, överrösta dig, dra sig undan, ta till våld lr slingra sig undan me lögner. Du bör sätta stopp för de tilltagen men de räcker oftast inte me de. Du måste kunna övertyga partnern om att de faktiskt e möjligt att förhandla o komma överens om hur ni ska handskas me relationen tillsammans så båda kan bli nöjda, de e ändå ett val man gör när man går in i en relatiin. Kan partnern inte förhandla på ett vuxet sätt har partnern kanske en illusion om att villkorslös kärlek e möjlig mellan vuxna människor. De e inte ens säkert att de går att lugnt förhandla utan att de stormar opp till gräl, försök me att ta en paus o fortsätta när de lugnat ner sig, båda parter ska va nöjda innan man e klar. Som vuxen människa möts man på lika villkor o har resten av de gemensamma livet att förhoppningsvis utvecklas tillsammans, man får kämpa tillsammans o ta sig igenom problemen, diskutera igenom dem tills båda e nöjda o har man gjort nånting dumt fär man finna sig i att besvara den andres frågor tills den andre e nöjd. Man måste klara av att ge o ta på lika villkor om man verkligen vill satsa på relationen man har o alla problem går att lösa om man själv har viljan!