Lämnar mitt fängelse! Lämnar narcissisten.

Narcissist / Permalink / 0
 
 Jag har varit sambo i snart 4 år o han har under dessa år utvecklat ett massivt kontrollerande som yttrar sig genom att han kollar min mobil, soporna, tvätten o gräver i väskor o fickor på mina kläder. Han smyger på mig i hemmet. Han manipulerar o använder sina "Flying monkeys"  att ringa, skicka sms o fråga va jag e o när jag kommer. Han smyger utanför huset o kolla in genom fönstren va jag gör, lyssna under fönstret om jag pratar i telefon. Åker jag nånstans kommer han efter i smyg för att kontrollera att de stämmer.
 

Han pratar illa om o kritiserar alla jag känner. Han e svartsjuk på mina barn, mina vänner o arbetskamrater. Han gör dessutom allt för att förhindra att jag kan ha nått umgänge me andra.Han försöker få kontrollen över min egen ekonomin o att jag ska betala för allt han vill ha bara för att jag just nu tjänar bättre än honom.Han anklagar mig för otrohet o försöker få mig att gå i försvar så att han får rätt, vilket jag inte gör o då blir han otroligt frustrerad o arg. Jag kan absolut inte förmå mig att ha sex me honom o då tycker han att han har starka belägg för att jag e otrogen. Han vill inte fatta att lusten försvinner me kontrollerandet. Han gömmer han saker för mig, talar inte om när nån har ringt, påstår att jag bara e intresserad av pengar me mera. När jag konfronterar honom blir han helt hysterisk, nästan hyperventilerar, o bara går från rum till rum o häver ur sig anklagelser i de oändliga. Han har oxå under årens lopp ofta uttryckt sig hatiskt mot sina före detta kvinnor. Han har ofta samma tonläge när han anklagar mig för allt möjligt. Det e mycke obehagligt o han ljuger om de mesta o blir arg när jag konfronterar honom. 

 Bara de här me alla lögner han levererar nu för tiden o konfronterar jag honom har han givetvis inte sagt de, skyller på andra o att jag hört fel. Blir så förbaskat less på alltihop. Som nu senast då han i affekt skrek att jag va galen, missunsam, iskall o utan minsta gnutta omtänksamhet lr empati. Sen kom de att vi skulle bli utslängda (vräkta) de skulle komma o byta lås den 8 januari alltså igår, än bor vi kvar o han har då aldrig sagt de. Likadant när han fick sin kompis ringa o kolla va jag var o va jag gjorde. De kan han inte förstå varför hans kompis gjorde. Mina kompisar kritiserar han så fort han hinner. De är dåliga människor o nånting alla vet om utom jag då.

Jag förstår ju naturligtvis att jag måste ur den här relationen Jag e inte speciellt orolig för va han kan hitta då han vet att de definitivt e över eftersom han uttalar dolda hot. Han vet att jag sett igenom honom o att jag flyttar nu oavsett hur mycke han agiterar o slår i väggen o har sig. Kommer jag ivägen o får en smäll vet han att jag anmäler, obehagligt hur han beter sig. Tror han verkligen att hans beteende o sätt får mig att vilja stanna kvar? Inte så att jag tänker fly... 

 

De jag ever i just nu har ett namn o de e  psykisk misshandel! Att jag har levt i den här relationen e förfärligt tragiskt, svårt o förvirrande. Som så ofta i misshandelsrelationer skäms jag antagligen o mörkar för min omgivning. Vill väl inte avslöja va som sker bakom kulisserna för då känner jag att jag blir dömd. Ibland har jag hittat på för mina vänner när han saboteratför mig. Klart jag undrat varför han gör så här o hur jag ska få slut på de. De första åren va hur bra som helst, innan jag fick ett nytt fast jobb o bra mycke bättre lön än honom. Undrar om han kan bli våldsam, kommer kanske nu när jag börjar bära ut o lasta mina saker.

Han e sjukligt svartsjuk o sjukligt kontrollerande. Så här beter sig inte en frisk människa! De kommer knappast att gå över o att prata me honom tycks helt omöjligt o gör honom snarast bara aggressiv. Om jag skulle fortsätta leva me honom får jag räkna me att de fortsätter o om möjligt trappas upp än mer. När jag säger emot, slår mig fri, visar mitt motstånd mot att bli fånge i hans fängelse så  försöker han dra åt tumskruvarna ännu mer.

 

De e inte alls omöjligt att han kan bli våldsam när han väl inser att de definitivt e över o han inser att jag vägrar att gå me i hans sjuka bild av verkligheten. Kanske jag egentligen skulle ta hjälp för att lämna relationen o inte flytta ut själv. Tänk att de behövs ett snabbt förlopp o flytta ut, hur nu de skulle gå till. Kanske berätta precis hur de ligger till. Jag har ingenting att skämmas för! Har bett andra om hjälp att flytta men de rann ut i sanden, lät så bra o de skulle självklart hjälpa till men när de väl var dax stod jag där själv. E fullt medveten om att de kommer att bli ett litet helvete nu när jag äntligen lämnar, medveten om att han kommer använda andra emot mig. E medveten om att han kommer att använda sina "Flying monkeys" emot mig, men jag lämnar iaf mitt fängelse! 

Liknande inlägg

Till top