Om
Dandeelion
Om ni vill ha en liten genväg till vem jag e så varsågod, här e lite värdelöst vetande om mig;
Jag e kaffoman… me tillskott av nikotin.
Jag kan inte äta frukost direkt på morron.
Jag äter lunch lr middag en bra dag, oftast middag.
Jag har ett hiskeligt temperament.
Jag e förbaskat privat av mig.
Älskar att träffa nya människor.
Jag släpper ytterst sällan in nån innanför min ”mur”.
Jag e lita avundsjuk på människor me intressanta utbildningar/jobb, men aldrig missunnsam!
Jag e en förbannat bra o lojal vän.
Jag kan va skitrolig.
Jag har mycke svårt för korkade människor Alltså riktigt korkade människor…
Jag läser sällan artiklar om barn som far illa… De kan bli mördarvarning då.
Jag e lite avundsjuk på att mina döttrar har hela livet framför sig.
Jag har trots allt levt ett mycke spännande, roligt, annorlunda, o för en del… ett chockerande liv Jag borde kanske skriva en bok...
Jag kanske skulle skriva iaf en bok innan jag dör… o under pseudonym… för allas bästa iaf för mitt eget…
Jag blir oerhört förlägen vid beröm/komplimanger, o vill bara sjunka genom jorden.
Som alla andra föräldrar så skulle jag me lätthet dö för mina barn.
Som alla andra föräldrar sätter jag mina barn först.
Jag skulle aldrig dö för en man… de finns alltid andra.
Jag kan vara en riktig jävla bitch… bara reta mig vid rätt tidpunkt så…
Folk kan bli förvånade över att jag är så genuint snäll… vilket faktiskt säger mer om dom.
Jag gillar lixom andra att höra skvaller… Men bryter aldrig ett förtroende…
Jag gillar att folk har förutfattade meningar om mig.
Jag gillar att de lixom har noll koll… För jag har blivit jävla duktig på att skådespela utan att för den skull va falsk!(har me min ”mur” att göra… men jag jobbar på de)
Jag har ständigt dåligt samvete över att jag inte tar hand om mina vänner ordentligt.
Jag har haft en enda könssjukdom i mitt liv… o då va de nära att jag kastrera fanskapet… dessvärre blev de bara ett snitt o åtta stygn.
Jag har en gång öppnat dörren totalt näck… i tron att de var min dåvarande kille… Pinsamt värre va de inte han… glad över att jag åtminstone inte behövde skämmas över min kropp…