Förälskelse, hopp o insikt...
Förälskelse o kärlek e alltid beroende av två personer! De e lixom en delad upplevelse.... De går ta mig fan inte att va förälskad i nån som inte känner desamma. Vi tror att vi e de eftersom känslor kan va hypnotiskt förförande... Kemin o de elektriska impulserna i hjärnan kan verkligen ställa till de.
I samma ögonblick som man blir dumpad o lämnad e lixom förälskelselänken oxå bruten. Kanske inte omedelbart i våra hjärtan men flödet, energin har kopplats bort. Ja, visst fån gör de ont... fruktansvärt jävla ont... Jag tänker så här; vill jag verkligen va tillsammans me nån som inte e förälskad i mig? Som inte älskar mig fullt ut? Jag vill ju inte innerst inne bygga nått på distanserat hopp, orimlig o obesvarad längtan?
Tänker inte lägga de mest sårbara inom mig i händerna på nån som tittar åt ett annat håll!! Förälskelse, hopp o insikt...