Sexmissbrukare?
Ett tag levde jag i tron att vi hade nästintill de perfekta förhållandet Men Mr D dolde många "hemligheter" Trots de valde jag att stanna kvar hos honom” Han hade sex me andra medans vi va tillsammans, fiskade desperat online så ofta han kunde o när han fick napp blockerade han mig på FB... Jag kunde aldrig lita på att han va trogen" o kom jag på honom o ställde honom mot väggen ljög han ihop nån tafflig historia Lite komiskt att han tror att jag inte känner till dem... Han e trots allt så förbaskat lätt att genomskåda - man både ser o hör när han ljuger ihop sina historier o ställer man rätt frågor berättar han... utan att han själv reflekterar över de Kom i kontakt me honom genom en dejtingsajt... vi träffades o blev förälskade nästan direkt - nåja... jag blev... Jag blev uppvaktad som aldrig tidigare – o för första gången i mitt liv kände jag mig riktigt omtyckt...
Allt va perfekt Han va fantastiskt duktig på att ge mig bekräftelse Han ville träffas hela tiden o va den som tog initiativ vilket jag inte va van vid De va nog första gången jag kunde va mig själv i ett förhållande o känna mig älskad för den jag e Vi snackade ofta me varann o hade smskontakt - dagtid... Visade sig att han va fullt upptagen me annat kvällstid som hade högsta prio... Men efter nån månad började han bli frånvarande... Han va omöjlig att få träffa o skyllde på en de ena än de andra Han bestämde villkoren o dumpade mig ofta o nån dag senare trodde han i sin enfald att vi fortfarande va ett par o varje gång fanns de en förklaring... lr rättare sagt lögn... Han hade somnat, varit på jobbet, varit me sina barn o barnbarn... O så fortsatte de Till en början hade han hyfsat logiska förklaringar de ska erkännas Men när han kom me uppenbara lögner va jag säker på att nått va fel o började ställa frågor mitt i våra samtal o han svarade utan att han tänkte sig för... Han fick sms sena kvällar o samtal som han inte vågade (lr ville/kunde) svara på för att jag va där... En gång tog jag hans mobil o hittade sms från flera främmande kvinnor o deras telenummer Varje gång han inledde nånting me ett nytt sexobjekt vaktade han mobilen som en hök Jag förstod direkt att de handlade om enbart sexuella relationer Jag hamnade inte i chock men kände framför allt en enorm tomhet fast han bedrog mig flera gånger Han menade att han va tvungen att ha sina reserver utifall... Reserver han dumpar mig för bara för att de vill träffa honom o sen tog för givet att de fortfarande va vi bara söndagskvällen kom... Andra kvinnpr han shoppade loss till i stället för att betala sin hyra o el...
Kärleksfull, förstående o vårdande stannade jag ändå kvar vilket bara tog ifrån honom hans eget ansvar De va fel o de vet jag nu efter att ha läst om medberoende Jag fick inte ihop de... vi va ju så enormt förälskade... Den enda förklaringen jag kunde komma på va att de va sjukligt När jag konfronterade honom samma kväll nekade han givetvis o i stället för att stå opp för sina handlingar o erkända kom han me de mest bisarra förklaringar Han bad om förlåtelse o lovade på heder o samvete att bättra sig Han visste att hans beteendet va o e sjukt men vägrar inse de o söka hjälp han vill inte bli frisk De e kanske därför jag stannade kvar så länge... försökte skydda honom - mot både kvinnor o tonåringar... Snedstegen fortsatte lixom alla lögner Varje upptäckt blev ju bara ett bakslag men samtidigt gjorde jag oxå allt för att hjälpa honom – på alla plan - o blev medberoende Han hade ett enormt sjukligt bekräftelsebehov o förbannat dålig självkänsla De spelade ingen roll hur mycke bekräftelse han fick av mig lr alla andra De va som att fylla på en hink som saknade botten Jag försökte stärka hans självkänsla så gott jag kunde genom att alltid tala om för honom vilken bra människa han va o hur snygg o sexig han va Jag gav honom mer o mer kärlek o agerade både mamma o nån slags terapeut på samma gång De fanns inget annat alternativ för mig just då Jag har alltid tagit på mig andras problem o burit dem på mina egna axlar Dessutom tyckte jag ju lixom synd om honom... me alla de problem han besitter
De har gått opp för mig att jag varit medberoende på olika sätt i hela mitt liv Jag har alltid format mig efter andra människor De va ju vansinnigt o helt sjukt att jag levde hela mitt liv genom honom Nu har jag börjat att fokusera på mig själv... Naturligtvis funderade jag på att lämna honom flera gånger, men de kändes så ofantligt sorgligt Jag älskade honom djupt o kunde ibland separera mellan honom o hans "sjukdomar/störningar" Vi va inte varanns fiender de va hans "problem" som va vår fiende Jag bestämde mig för att göra nått åt situationen i stället för att lämna... Tidigare höll jag alla mina känslor inom mig De va lättare att ta hand om andra än att prata om mina egna känslor... sätta ord på dem o släppa fram dem Den insikten har räddat mitt liv Jag tror att om jag bara hade lämnat honom o gått vidare hade mina egna problem funnits kvar... Naturligtvis kommer jag aldrig att glömma de som hänt o jag saknar honom emellanåt o skulle kanske till o me tänka mig gå tillbaka om han skulle va villig att snacka om sina "problem" öppet o ärligt Naturligtvis undrar vissa varför o de har jag full förståelse för En del tycker att de e starkt... andra gör de inte Jag brukar förklara att de skulle va mitt val att de e jag som väljer att försöka igen... att stanna - jag e inget offer... Jag har lyckats ta mig ur medberoendet o släppt kontrollen över hans "problem" Han e tvungen att ta sitt eget ansvar över sina problem o så småningom inse att han e tvungen att avstå från att bedra Hur svårt kan de va att bestämma sig för att gå igenom ett förhållande tillsammans på lika villkor? Har han aldrig haft en riktigt nära relation tidigare? En relation me ärlighet o närhet?