Hur gör man?
Har varit me om mycke under mitt liv som gett mig livsläxor o erfarenheter som format mig till den jag e idag En trasig själ me djupa öppna sår blandat me djupa ärr Ingen vidare kombo när man dejtar... spåren efter de två destruktiva män jag fastnade för på raken sitter kvar Den vi hadevar riktiga on - off relatioer, riktigt jävla kaos o givetvis va precis allt mitt fel Fy fan avskyr verkligen allt va kontrollbehov i maktsyfte o projicering heter för att inte nämna obefogad sjuklig svartsjuka Att inte va man nog att ta ansvar för sina egna handlingar e bara jävligt fegt Iofs har jag lärt mig se varningstecknen tidigt så har iaf lärt mig nånting på vägen Sätter inte längre alla andra före mig själv, e inte så omhändertagande längre heller för den delen Nånting gott har de iaf kommit ur de hela...
Har ett förbaskat dåligt anknytningsmönster lr mer stora problem me själva anknytningssituationen om mannen e intressant nog att väcka min nyfikenhet vilket inte händer ofta ska ni veta Problemet e alla jävla flaschbacka som dyker opp från ingenstans o väcker opp känslor som e förbannat jobbiga att hantera Beror på nånting jag kan ha registrerat omedvetet, nånting mannen sagt, gjort Va gör man då? När den förbannade ångesten e på väg att bubbla opp? Lättast e att bara resa sig tacka för mig o gå därifrån När de inte funkar då... stänger jag bara av... fokuserar på andning o känslor... va som sägs e oväsentligt jag kommer iaf inte ihåg mer än enstaka ord o säger direkt ingenting själv Säger man? Eehh... ursäkta jag rasar ihop nu... Näe, gör man lixom inte... hur säger man de till nån man inte känner? Ska man dra alltihop? Tjöt om att vi har en relation efter ett par timmar skrämmer ju skiten ur mig... som att kastas in i skräckfilmer typ saw... Säger jag till att vi får ta de lugnt o lära känna varann först för att jag e rädd att ingå en relation blir de fel iaf Plötsligt e mannen den mest otrogna som trampat omkring här på jorden o då e de lixom kört Fan ligger problemet? E han mindre otrogen om vi ingått en relation? Hmm... vilken sund människa ingår en relation på direkten? Min erfarenhet av de e att de då handlar om destruktiva relationer.,. Fattar ni paradoxen?
Jag håller på att öva opp mig i att andra mitt beteende mönster me kognitiv beteendeterapi... Behöver säkert bekräfta mina negativa generaliseringar Öva mig på att se att de jag känner inte alltid e sanningen... Bara för att jag uppfattar situationen på "mitt" sätt behöver de säkert inte va så... Fortsätta dejta o iaktta mitt eget beteende kanske... Om en man inte hör av sig kanske jag ska ligga på o ringa/höra av mig själv mer än de få gånger jag faktiskt hör av mig Men samtidigt e de en bekröftelse på att han inte e intresserad... så varför då höra av mig om de inte kommer ett gensvar? Öva på kroppsspråket oxå kanske så jag sänder ut rätt signaler till män jag faktiskt e intresserad av o framförallt ändra min egen föreställning om att jag inte duger... Kan oxå va så att jag blir intresserad av män som inte e intresserade av mig... Ja, ni fattar... minimal risk att de leder till nånting som i sin tur blir destruktivt Man får lixom en chans i de här jävla spelet människor spelar... Alla jävla va man får o inte får/ska göra...
