"Silent treatment?" Vad gör man?
De e tufft när nån i min närhet vägrar snacka me mig, inte ger några svar på mina frågor, håller sig undan/på avstånd, ignorerar mig, beter sig som att jag inte existetar, kall attityd mot mig, gör slut på relationen i affekt, vägrar se sin egen del i de hela. Finns människor som använder just tystnad som en straffmetod mot andra människor för att de vill få dem att känna sig skyldiga... o vägrar tala om för personen va för fel den gjort. Vägrar se sin egen del i de hela.
De handlar då om verbal misshandel... just genom tystnad... en person utövar misshandel mot en annan person... alltså den som använder tystnaden mot någon annan e misshandlaren! "Silent treatment" (tyst bestraffning) e en form av misshandel personen använder för att banlysa nån från misshandlarens existens o helt utan nån form av möjlighet att diskutera ev problem o ageranden i en relation o nån som helst chans till försoning. För misshanandlaren innebär "silent treatment" kontroll o ett sätt för misshandlaren att undvika obehagliga frågor, frågor om misshandlaren (lr frågor som kommer opp inom dem själva) o andra problem i relationen.
"Silent treatment" e en metods misshandlaren använder för att lixom "ta död" på er för nånting ni gjort. Kan säga som så att ni blir psykiskt dödade av misshandlaren men ditt fysiska liv fortsätter rulla på. Avsikten misshandlaren har me att utöva ett känslomässigt övergrepp e för att på de sättet kunna kontrollera en annan person. "Silent treatment" i form av tystnad ( givetvis), avstånd, ignorering, apati e den värsta sorten av känslomässiga övergrepp. Misshandlaren använder de som straff bara för att få personen att känna sig oälskad, oviktig, inte värd nått, ingen att bry sig om, tar avstånd, bemöter me kyla o ignorans - kontroll o icke - fysisk bestraffning eftersom misshandlaren felaktigt tror att eftersom de inte skadar fysiskt e de heller inte misshandel. "Silent treatment" o psykiskt misshandel överlag e så mycke värre än den fysiska misshandeln. Misshandlaren har en sju helvetes låg självkänsla o har ett starkt kontrollbehov o oxå en emotionell omognad o resultatet lixom omvandlas till misshandlare som på de här sättet vill straffa o kontrollera personer i sin omgivning. Problemen kan ha uppkommit under misshandlarens uppväxt då misshandlaren aldrig fick möjligheten att kommunicera på ett rätt sätt om sina åsikter o känslor utan blev tystad. Som de flesta misshandlare lever de i förnekelse över sin egen misshandel. De använde sig även av uraäkter... "Jag kände mig påhoppad/anklagad/förolämpad/sårad o reagerade me rädsla/isolering", " Jag behövde tid att tänka", "Jag behövde ha utrymme", " De här funkar inte", "De e över". De e bara ytterligare ursäkter för misshandlaren att hitta nånting att skylla sin misshandel på. De tycker om/gillar/älskar ena sekunden för att i nästa hata/fryst ut er utan nån som helst anledning/förklaring. Övergrepp av nått slag e aldrig nånsin ok! " Silent treatment" e på ett sätt värre än andra former av övergrepp eftersom de indirekt säger att man inte duger som person utan man e ett ojekt, osynlig, oviktig o misshandlaren väljer att göra en illa, göra en liten, visa att man inte e värd nånting för misshandlaren. Tänk på de här kanske du mår bra under tiden "silent treatment" pågår. Den fysiska misshandeln e lättare att förstå på ett sätt eftersom den iaf lämnar synliga spår...
Blir du utsatt för "silent treatment" ta inge iniativ till att snacka om problemen, be inte om ursäkt lr förlåtelse. Ge inte misshandlaren nån typ av uppmärksamhet, alltså.... ge inte misshandlaren möjligheten att kontrollera er. Ni har inge ansvar för misshandlarens känslor - bara era egna känslor!
De e exakt va som händer o misshandlaren blir ju oxå oftast lämnad av sina offer (som personen inte trodde skulle hända just pga kontrollen).
Misshandlaren har själv gjort ett val att inte ta sitt ansvar för sina egna känslor o vill straffa genom att va tyst, ignorera, låtsas som att personen inte existerar etc, etc Man har själv ett val om hur man ska förhålla sig i situationen.
Man kan själv välja att inte va ett offer, glöm inte de!
Va inte arg på misshandlaren för att personen vill straffar dig o försök inte straffa tillbaka, visa tydligt att målet endast e att misshandlarens straff inte biter.
Misshandlaren som straffar me tystnad mår själva inte bra o har dåliga energier somoxå kan få en själv att känna sig låg. Ta fysiskt avstånd emellanåt om de går, ta en promenad, läs en bok, fika me en vän... bara man gör nånting man mår bra o blir glad av de.
De som väljer att straffa genom tystnad vill absolut inte ta ansvar för sina egna känslor de låter istället de gå ut över nån annan. De man gjort/inte gjort som personen inte gillar e man inte ansvarig för. Hur misshandlaren förhåller sig till de e personens ansvar.
När man så småningom ger sig själv kärlek, tar hand om sig o inser att man e en bra människa o förtjänar kärlek o ärlighet, visar sig själv respekt, älskar sig själv trots misshandlarena bestraffning, kommer de förhoppningsvis att sluta använda sig av "silent treatment" eftersom de kommer inse att den här typen av straff inte biter på en.
Mitt eget svar på personens tystnad blev dan efter även min tystnad tillbaka o de tog sju månader innan personen insåg sitt eget misstag trodde jag... vi e där igen... "Väntar" inga sju månader igen... de funkar inte längre på mig. Anser man behandlar andra som man själv vill bli behandlad! Fiska online, smussla, undanhålla, ignorera etc, etc e ingenting för mig o viljan att försöka ändra sitt agerande mot mig saknas så finns de då? De sju månaderna gav personen noll insikt... fortsätter me sin bestraffning när jag obekväm o otrevlig, dvs förbannad på personens agersnde o ifrågasätter... Fnurrat på att maila o fråga om bestraffningen lixom e över... Jag vet ju va jag vill... var jag står... Frågan e om jag e villig att betala priset, uppoffringen att känna mig osynlig... icke - existerande? Lär inte bli ens ett halvhjärtat försök till förändring, halvsanningarna kommer fortsätta, lixom att hålla mig utanför... Personen måste själv vilja börja ta ansvar för sina egna känslor, låta mig va delaktig... Även om de blir bakslag måste de finnas en ärlig kommunication... Ett beslut som inte ligger hos mig... Fortsätter tystnaden lixom hålla i sig lägger jag allt de här till historien, släpper taget o går vidare... Väntar lixom inte in personen igen o bara tar vid där de lixom sket sig som sist, inga jävla silkesvantar längre... Tror inte jag kommer att höra nånting så ser de som mer lr mindre över... Blir ingen ursäkt från mitt håll men tar gärna emot en! De e omöjligt att älska o va förnuftig på samma gång.
För mig e de viktigaste i en relation kärleken... för mig är kärlek att kunna lita på den jag har en relation me! Ingen misstro, misstänksamhet utan full tilltro, full ärlighet, full respekt o lojalitet! Kärlek utgörs av fem språk o e personlig!
Tid tillsammans
Givande
Tjänster
Beröring
Samtal, bekräftande
Snackar man inte samma "språk" kommer ödmjukhetens lag lixom in i bilden... älska, lyssna o lär... lr?