Konflikthantering...
I min senaste relation bråkade vi så jäkla mycke... Varje gång jag ifrågasatte hans jävla onlinedejtande drog helvetet loss o han gjorde minsann ingenting De va ju jag! Snackade jag me mina manliga vänner, hans manliga vänner, va till mina barn tog de hus i helvete... kom de till männen va de för att vi skulle ha sex lr så raggade hans vänner på mig Att han själv bjöd me sina kvinnliga vänner på olika saker, raggade på andra även när jag va me va enligt honom helt ok... de va inte samma sak, ingenting sånt... Han blev svartsjuk o aggresiv även om jag va hem till barnen o va han me va han otrevlig o sur snackade inte o sa inte ens hej De han missuppfattade frågade han inte om utan väntade tills vi kom hem innan helvetet bröt En gång blev jag så förbannad så ringde opp barnet vi varit hos, satte på högtalaren o han fick höra själv va vi snackat om Då jävlar blev han tyst... vilket höll i sig ett par dar, inte kunde han sova bredvid mig o inte kunde jag ta i honom, krama honom Jag sa åt honom att om han skulle va så avståndstagande o inte kunna snacka me mig åker jag hem... När jag plockat ihop mina grejer o skulle gå då jävlar kom han o då skulle de kramas... de funkar inte så... just då va jag som han kall o drog mig undan Varför skulle de funka o kramas bara för att han ville just då? De slutade me att han blev obekväm o inte hittade en utväg i konflikten o konfrontationen o eftersom han alltid gick opp i affekt bröt han... höll sig borta o okontaktbar nån dag till flera veckor... i efterhand har jag insett att de berodde på hur många/länge de höll me de han hade i sitt online harem o när de ytliga förbindelsen/förbindelserna va över skulle jag finnas där... vi hörde samman o han hade aldrig nånsin älskat nån så mycke som mig... Behandlar man nån man älskar som skit? Beter sig som ett riksarsle? Nej, verkligen inte! De e så långt från kärlek o omtänksamhet de går att komma!
Han gick i affekt så fort han blev ifrågasatt lr fick kritik oxå inte bara över de jag umgicks me Han blev totalt rigid, rosenrasande, skrek, sa saker han visste gjorde ont, hotade me att göra slut, sprang undan, blev kall o avståndstagande o de va alltid mitt fel, alltid jag som gick... De han valde att säga till alla runt omkring Antingen fattade han inte att de förstog hur han e o hur han funkade lr så brydde han sig helt enkelt inte En som känt honom länge, länge sa att han blivit bättre... hur fan va han då innan?
När vi träffades hade jag lämnat Mr D o en sjukt manipulativ relation som slutade i bl a misshandel Hade de tufft just då o kände att jag inte hade nått socialt nätverk lr vänner här o att ingen hade saknat mig Innan va jag en social o självsäker person... o e på go väg tillbaka nu...
De hände mycke jobbigt...han förändrades snabbt o blev krävande, paranoid misstänksam, sjukligt kontrollerande o svartsjuk... Han kunde följa efter när jag o t ex nått av barnen va ut för att handla, då stog han i buskarna o kollade o trodde väl att vi inte såg honom, gick igenom allt i min mobil o kunde flippa ut av nånting han läst där Jobbigt o jäkligt svårt att försöka försvara sig mot nånting jag inte hade en aning om va de handlade om De korta perioder vi hade de bra va de jävligt bra o vi planerade massor, snackade mycke, sexet va fantastiskt o pirret i magen fanns där... i de stunderna trodde jag han va mitt livs kärlek I de perioder vi hade de dåligt va de förbannat dåligt o han va okontaktbar o ville bara göra slut, vi funkade inte enligt honom o de va alltför ofta de va jävligt dåligt o han körde me "silent treatment" Vi behövde båda bekräftelse o e båda stolta Han totalvägrade att se sin egen del i relationen, vägrade ta ansvar för sina handlingar o hade jag inte fullt fokus på honom spårade allting ur Han hade jävligt svårt att ta att jag hade ett eget liv, mina barn, mina vänner Givetvis för att de inte skulle upptäcka om jag förändrades Gillade nån av hans vänner mig blev han sur o sarkastisk Gick inte att nå honom ens när vi hade de bra Han slingrade sig o målade om allt... Tror fsktiskt han va mitt rebound för Mr DD... tiden me honom även om den va kort o intensiv fick mig att inse mycke om mig själv oxå Lärde mig se varningstecknen tidigare än innan o förståelsen för varför jag fastnar för de här "småpojkarna"/männen...
När olikheter mellan människor blir tydliga kan man behöva förhandla kring de på ett lr annat sätt o i grund o botten e de va en konflikt handlar om - olikheter o meningsskiljaktigheter man behöver reglera De olikheter man i början av en relation blundar för, tycker e gulliga kan bli till konflikter senare när värsta förälskelsen lagt sig Har man inte samma erfarenhet av konflikthantering o t ex olika bakgrunder kan de bli problem En konflikt blir enkel o smärtfri om man håller dig till själva sakfrågan o oftast hittar man en kompromiss som passar båda De konflikter jag o mina ex haft har alltid urartat o snarare urartat till en konflikt som handlade om personlighetsegenskaper o vem som bar skulden lr skammen som me mitt sista ex för att de blir som de blir... Sakfrågan försvinner när de börjar handla om t ex personlighetsegenskaper o de handlar då istället om försvar o anklagelse...
" Du litar aldrig på mig!"
"Du har så fel om mig!"
"Du e si lr så!"
Etc, etc
Att på olika sätt kritisera varanns egenskaper blir snarare en personkonflikt o de enda resultat man uppnår e att man sammtidigt skadar relationen negativt istället för att komma fram till en kompromiss Eftersom mina ex va riktiga bekräftelsenarkomaner väckte de säkert känslor hos dem som bekräftade motsatsen när vi hamnade i en konfliktsituation De kände sig inte älskade, inte respekterade, ingen tillit till varann... de kanske rent av förstärkte deras sätt att anklaga... de kände sig inte förstådda... samtidigt så försvarade de sig me att projicera deras fel på mig Helt klart va de medvetna om den taktik de använde sig av...
Så här efteråt tror jag inte vi framkallade starka känslor hos varann, att vi båda kände en intensiv attraktion för varann... kanske de gjorde nånstans i början... Nog fan lockade vi fram de sämre sidorna hos varann under våra konflikter o de i sin tur gjorde att jag ifrågasatte dem ännu mer sprciellt deras jävla beteende efteråt me "silent treatment", utfrysning, avslut... Att leva ihop me nån innebär oxå att möta varann o sig själv Får man en känsla av att man tillsammans me sin partner blivit nån man inte vill va förstärks konflikten oxå pga just den känslan när den väl satt sig