Svartsjuka lr respektlöshet??
Tyvärr har vi totalt olika relationsbagage... jag vågar kanske inte öppna opp o känna tillit... kanske rent av så att jag trots allt går o hoppas men tror nånstans att de inte kommer att bära hela vägen... tror snarare att jag försöker åt helvete för mycke o framför allt för länge me totalt fel person... Ingen lätt sak att lära känna sig själv så att jag inte gör om samma misstag om o om igen... En hel relation stjäl inte energi den ska ge!!
Ska de va så jävla svårt att genom ord, handling o kroppsspråk visa den man säger sig tycka om att känna sig respekterad!? Se till att partnern inte kommer på andra plats?? Sen har vi de lite tabu belagda... vår egen inställning till intimitet o sex... Nånting som lätt skapar antingen närhet lr distans. Va e de för relation utan de delarna? Va e en relation utan attraktion?? Inte fan e de en kärleksrelation... lr?? En partner som inte vill ta i en... o ska älska dig?? Inte som partner iaf snarare en "vän", ett syskon...
Jag anser mig inte va svartsjuk av mig... de e helt ok att min partner har kvinnliga vänner... helt ok att de kramar varann... men... när de kommer till att på de "moderna civiliserade" kontaktsökande sättet att köra opp röven i skrevet på andra kvinnor blir jag förbannad! Anser att de e jävligt respektlöst beteende mot mig... speciellt när jag står bredvid o aldrig nånsin fått hans röv mot mig själv... e de svartsjuka?? Att andra får komplimanger men inte jag e de svartsjuka??
Inte i min värld iaf... o tydligen inte i de drabbades värld heller. Undra va han själv skulle säga om jag gjorde likadant... körde köp min jävla röv i skrevet på män?? Kan ju oxå svara som han "gör de för att jävlas" Jävlas me vem?? Mig lr de som drabbas??
Tufft när allt han kläcker ur sig på fyllan sen ska sopas under mattan me ett "förlåt lr jag vet inte". Känns som att de e på fyllan han e ärlig me tanke på de han då kläcker ur sig... o sen inte vågar stå för de. I morse fick jag höra... stick o brinn när jag kröp ner i sängen... blev inte en blund för mig... sa iaf go'morron när han vakna... han la sig o sov igen... så... kan ge er fan på att jag sticker, får va nog me skit nu. Pallar inte mer... känner lixom i hela kroppen att nånting inte stämmer. Finns ingen nyfikenhet från hans sida... ingen attraktion... ingenting...
Jag backade 95% när hans ex kom på första gången... har hänt några gånger... lixom att han berättat att han tänkt lämna mig för att gå nån annanstans... dumt nog frågade jag vart trots att jag visste svaret... ex:et givetvis. Undrar va fan han egentligen fortsätter me mig för?? Tufft när man har djupa känslor för honom o blir behandlad som luft!! Hur fan beter man sig då?? Klart vi har olika relationsbagage... jag tolkar hans jävla tystnad efter mina erfarenheter där tystnaden visat sig stämma fullt ut me min fråga. Jag hade alltså uppfattat de rätt. Han i sin tur kanske e tyst pga att han anser min fråga va helt jävla absurd. Men va fan tyvärr så pallar jag inte mer... Pallar inte bråka, fråga utan att få svar. Ser ingen anledning längre... han anser att jag e en jävla gnällkärring o bråkar varje gång vi e ut o han vill bara ha kul.. e ju för helvete om samma jävla sak varje gång... röven i skrevet på nån lr så e de nån som tafsar o pussar på honom. Säger ju lixom hur lite han bryr sig om va jag tycker o känner om de. Han e den han e o de e helt ok, som de ska va. Men nog fan kunde han markera o stå opp för att de e vi o säga ifrån... som sagt handling säger mer än ord!!