Dandeelion.blogg.se

 Har befunnit mig i relationer som bestått av kontroll, manipulation, lögner, falska anklagelser mot mig, fysiska/psykiska övergrepp, otrohet, falskhet etc etc. Jag ser ju de "sjuka" i relationen ändå "ttrillade" jag tillbaka i deras "sjuka" maktsfär gång på gång. Vilken kraft hade de egentligen som fick mig att stanna kvar, gå tillbaka trots att jag va medveten om alla varningssignaler?? Trots att hjärnan skrek "lämna"!? Låg problemet i att jag va så jävla fysiskt attraherad av den??  Va problemet just lust... passion?? Jag trodde helt enkelt inte att jag va värd bättre... än de... 

Jag o alla människor drivs av hopp... men oxå av skulden av att de kanske e hos mig felet ligger... Alla längtar vi efter tvåsamheten... nån att dela våra liv me... nån som e omtänksam, lojal, ärlig, trygghet, lycka... nånting man aldrig nånsin kommer att få från en person me en härskande personlighet... En person me narcissistisk personlighet kommer att förstöra nattsömnen för en... man kommer aldrig känna sig attraktiv o att man duger tillsammans me en sån person... de e desperata bekräftelsenarkomaner som aldrig nånsin kan få en att känna trygghet... de klarar inte av att me handling visa en va kärlek e. De e långt ifrån öppna för kritik utan tar de som personliga påhopp o de e inte öppna för att jobba me sig själva. Erkänner de sitt manipulerande, kontrollerande beteende... blir de nånsin en partner att kunna räkna me?? Jag hade haft energin o tiden att vänta in honom... även fast jag nånstans insåg att de förmodligen aldrig skulle inträffa att han nånsin skulle finnas där... 

Att förändra ett beteende... ett mönster tar tid oavsett om man inser de själv lr inte... Tänk er då vilken jävla tid den resan skulle ta för nån som själv förnekar sitt beteende/mönster. Hade lugnt funnits kvar vid hans sida om de inte varit för hans ovilja att öppet o rakt kommunicera istället för att smussla o ljuga... Jag tar inte emot hur många psykiska o emotionella smällar som helst! De jävla medberoendet o förhoppningar att jag skulle klara av att "rädda" honom" e "sjukt" i sig o tyvärr e vi många som fastnar där... Men... jag kom till punkten där jag bröt mig loss... nådde min gräns... hittade självrespekten... o bara släppte allt o gick. De enda jag ångrar e att jag inte gick redan när han bokade kryssningen... fick känslan av att de redan va över där... de där falska löftena som alltid dyker opp... lixom när han sa att jag bara va en vän som hängde me honom ett tag...

 E ju så... när man e kär blir man stockblind o lyssnar inte på människorna runt omkring speciellt inte på de man inte känner. Lärt mig läxan att de e nånting man ska ta till sig, de ligger en hel del sanning i de man får höra. Visat sig att de stämmer de som sas... Jisses han som ansåg sig va så pålitlig o ärlig... Tydligen ligger de en hel del i de om att han har kontrollbehov o skaffade sig en ny fb profil just för att ha koll på min eftersom han hade mig blockad... upptäckte igår att han även skaffade sig en ny profil en vecka efter att han dumpade mig pga att jag kom på honom fiska online... som kvinna!? Gör han likadant me alla kvinnor han e me o sen dumpar då jävlar lär han ha en uppsjö av falska profiler... säger en hel del om honom... Såg de på meddelande förfrågningar på Messenger... först igår, fått låna en nyare mobil o då ploppade den opp tillsammans me en jäkla massa andra. Han hade varit förbannad över att jag "hängt" ut honom online... dvs här... Fick mig att flytta på de här me integritet... finns ingen enda jävla människa som vet vem jag skriver om... vem han egentligen e. Kollade på de här me att "hänga" ut nån online... offentligt... så länge de jag skriver e sant har jag tydligen rätt att lägga opp både hans namn o bild... lixom när man fotar nån o frågar om de e ok o de ger sitt medgivande... e de bara att publicera. Va jag vet ligger han inte under PUL så... me all rätt kanske jag ska publicera dvs verkligen "hänga" ut de "riksarslet"... Tydligen har fler kvinnor "hängt" ut honom eftersom han skrev att alla han träffat va likadana som jag... kan lugnt påstå att de inte finns nån som jag... nåja... inte e de många iaf... Tragiskt! Han anklgar mig för att va falsk, opålitlig, lögnare... tragisk tydlig projicering... Hur jag än fnurrar fattar jag inte vitsen me fejkprofiler!?? Har man blockat nån så har man... va fan hjälper en fejkprofil då?? När jag frågade honom face2face hade han inte träffat nån... Seriöst! Hur jävla dum tog han mig för o va?? 

Man blir bara jävligt sårad av att fortsätta hoppas på nånting när man egentligen får klara tecken hela tiden (handlingar säger mer än ord). Klart de kan finnas annat bakom... som kan va tufft att snacka om. Trots allt behöver man inte fly utan kunna va ärlig. De här männen (o kvinnor) har ingen respekt för andra... de e omogna, barnsliga pojkar. Ett jävligt fult o fegt sätt de har för o visa att de vill gå vidare... Tjänar alla hans fejkprofiler till?? Räcker tydligen inte me 1... blockat de tre me hans namn jag hittade på sök, en jag visste om den innan o då hans kvinnliga profil... Han hade nån företags/föreningssida oxå som jag glömt namnet på... om du fortfarande läser mina inlägg C kan du skriva in sidan under kommentarer, du har säkert full koll... Ja ni om nån anklagar er för diverse saker som e helt främmande för er... kom ihåg att de ligger inte hos er utan hos honom/henne... Ta ingen skit, bygg opp er självkänsla... självrespekt. I en relation ska man må bra, utvecklas o växa...