E de rätt e de lätt...
Svårt me tilliten, att lita på människor o de har gjort att jag byggt opp en mur runt mig, e väl rädd även om de känns ok... Så länge rädslan finns där spelar de ingen roll hur redo jag e... de e ju lixom två motpoler... Så länge rädslan finns kommer ju inte Mr Right att komma in i mitt liv heller. Känner ju av när människor e falska... använder sina pusselbitar o lägger sin sanning som de behagar just i stunden. Den krackelerar snabbt... deras pusselbitar blir mer o mer naggade i kanterna när de försöker trycka in puselbiten på fel plats, går ju inte hur ofta som helst heller. Ser väl de goda i människor... har tron på dem, ser kanske nånting hos dem de själva inte e medvetna om lr själva rädda att plocka fram. Lärt mig att vid första förskönandet av sanningen, unvikande att ge svar, smusslande, undanhållande, anklagelser o projicering e de bara att gå... De blir aldrig bättre snarare tvärtom. Om nånting går snabbt oavsett om de e för bra för att va sant lr jävligt "on - off" ska jag tvärvända o springa så snabbt jag kan o aldrig mer se bakåt. E de rätt e de lätt!