De här me relationer...
De här me svårigheter i relationer finns överallt me vänner, barn, föräldrar o partners. De finns inga enkla lösningar eftersom alla bär på sin historia, sitt bagage o sina erfarenheter. Extra känsligt blir de när de som borde va våran trygghet o de som ska bekräfta oss får oss att må dåligt... De e aldrig ok att nån beter sig respektlöst o kränkande vilken relation man än e i/har. Vi kan försöka acceptera att människor inte föds onda o att alla gör så gott de förmår utifrån sina omständigheter. Förmår inte personen att göra dig gott trots att den försöker kan man få lov att backa o ta en paus o låta konflikten/bråket dra förbi o sen snacka om problemet o försöka lösa de tillsammans, komma fram till en kompromiss. De kan göra ont men ändå va de minst onda...
Jag har själv fått lov att göra de efter många års försök att få de att funka o numer funkar de de stunder vi träffas. Min själ skrek på uppmärksamhet o bekräftelse av personen o jag va naiv nog att tro att jag skulle få de efter den långa tiden istället fick jag lov att ta mig själv på allvar... åtminstone måste jag försöka. En dag kanske jag e tillräckligt trygg i mig själv för att våga prova me nån igen.
Begå inte våld på er själva för att bete er på ett sätt som nån förväntar sig av er, begå inte våld på er själva genom att vända ut o in på er själva. Man kan inte förändra andra o ska inte behöva göra de heller. Blir ni inte accepterade/älskade för den ni e släpp o gå vidare... Känns nånting fel o ni inte når fram, kan kommunicera så rådfråga människor i er närhet om personen, de ser de ni själva inte ser när ni e mitt uppe i förälskelsen. Känns de för bra e de tyvärr oftast så... Ta ingen skit!