Dagens avslut e ta mig fan de sista!
Typiskt mig... gått på små rosa moln hela dan... för att senare få en käftsmäll... igen!! Typisk jävla pajkastning som inte leder nån vart... Låter de va!! Jobbar på me mig själv o mina gränser/krav istället, jobbar på att bli hel... o fri! Låter personen jobba me sig själv...om personen vill. Kommer inge gott ur nånting där iaf
Personen driver fram sina avslut genom ett dåligt beteende eftersom personen inte e van att ta itu me relationer o åt helvete för feg för att våga ta ett direkt iniativ till ett avslut. Hittar/ letar ursäkter, fel o brister. Hänger opp sig på att nån gång kommit på mig att inte va ärlig i de jag sagt o gjort, hände lixom nånstans under första omgången... Hur litar man på nån som aldrig ger några svar själv? Som själv målar o ljuger, fiskar online o inte e man nog att stå opp för de? Anser att jag e en dålig människa... En person som älskar/gillar ena sekunden o hatar o tar avstånd i nästa sekund!? Hur fan tror personen att jag hittar tillit där!? Vågar släppa in nån som ta mig fan inte släpper in nån själv... lr jo, alla andra dvs de personen inte har nån relation me än... där fjäskas de, charmas, hjälper, ringer, sms:as de. Att hellre tro på "sin" egen sanning om saker o ting istället för att fråga, kommunicera... Tända till på nånting som setts på min mobil, snappats opp i ett samtal... Inga frågor, inga förklaringar bara iskall tystnad, avståndstagande - jävla bestraffning i ett försök att få makt o kunna styra? "On - off" relation dvs fler avslut där man e bestraffad o ute i kylan utan minsta "clue" till varför, tillsammans som om ingenting hänt igen 2 dar, 4 dar... länge nog till de hittas nånting att haka opp sig på, hitta nån mer intressant o om de skiter sig finns lixom jag (o ev andra) kvar. Väntat, längtat, saknat o fortfarande vansinnigt förälskad. Snurrar de på nån dag lr så igen... avslut... på... avslut. Tills man helt enkelt får nog, kommer till insikt! Inser att allt e ett spel o man själv e en defekt, värdelös o betydelselös spelpjäs som byts ut utan minsta lilla eftertanke, total avsaknad... Gör ont som fan, hatar sig själv som va så jävla naiv, som tillät sig att hoppas känna längtan o saknad o gav så jävla mycke utan att få nånting tillbaka. Man har blivit trampad på... Av en egocentrisk, självcentrerad person som inte bryr sig om hur personen själv e... Men jävligt vaken över hur andra e oavsett om personen har en egen del i de lr inte. Trots insikten e de jävligt svårt att släppa taget o komma vidare fast man vet att de e över, inte kommer att komma att bli nånting fungerande av de hela. E inte de vansinnigt naivt o totalt korkat?!?? De som smärtar mest e att inte fatta varför, va som triggade igång de hela... Ett missat svar, att personen inte lyssnat o missat information lr att smusslandet ledde till nånting... Tänker då fan inte hänga opp mig på orsaken, inte vädja o förklara... Ingenting bara ta mig vidare o så småningom lyfta blicken åt ett annat håll. Hitta nån som vill va me mig, som respekterar o bekräftar mig o ger mig trygghet. Varför låta nån trampa på mig gång på gång för sitt eget nöjes skull? Slut på de nu! Orkar inte me mer, orkar inte me en osäker, rädd person som mentalt e på samma nivå som en 12 ,- åring! De har oxå svårt me kommunication, be om hjälp o lägger över sina brister på andra. Jag e fan själv livrädd emellanåt av minnen, hot o stalking men inte fan lägger jag över de på andra. Jag överreagerar o kanske t om missbesömer o missförstår men samtidigt e väl de jävligt förståeligt!??