De föredrar "offer" som redan e en aning trasiga...
De finns en kategori av människor som e vidrigare än alla andra... lögnarna...
En specifik liten grupp av de arbetar på ett alldeles särskillt litet eget utstuderat sätt som bara går ut på att utnyttja andra människor... De föredrar "offer" som redan e en aning trasiga... för att smidigt kunna slinka in o trasa sönder allt de lilla som finns kvar helt. De här skickliga talarna e mycke bra på att få sina "offer" att lita på dem... ovillkorligt... De vet exakt va de ska göra o säga för att få sina "offer" att öppna sig... vilket i sin tur gör att förövaren får ännu mer kött på benen för att slutligen krossa... o tillintetgöra sina "offer". De här " riksarslena" utmålar sig gärna själva som "offer" av olika slag.... de får sitt "offer" att tycka synd om dem.... så att de blir omhändertagna o få "offret" att ömma sig för dem. De njuter av de under hela tiden me medvetenheten om att de snart ska krossa dem o själva gå vidare till sitt nästa "offer". Dessutom e de aldrig nånsin deras fel... så länge man håller kontakten så suger de ut all energi ur en till de e totalt slut. De har oxå förmågan att vända på precis allt. De kan t o m vända en från att hata dem till att ännu en gång tycka synd om dem o sen e de igång igen... Bottnar väl i att ingen sund människa faktiskt på allvar tror att en människa kan va så gement elak... Enda sätter att skydda sig själv mot de här "riksarslena" e väl tragiskt nog att utgå från att alla e likadana... Men hur roligt blir ens liv då? Ska man behöva va på sin vakt mot alla "riksarslen" hela tiden? Aldrig våga släppa ner garden? Våga muren man byggt opp runt sig krackelera? Förstår lixom inte varför man medvetet vill såra o spela spel me andra människor... Varför?