Dandeelion.blogg.se

Mitt problem e att när jag började dejta män följde allt samma mönster Jag träffade nån o allt kändes bra men sen när de väl börjar känna mig så utvecklades de vanligtvis till maktkamper o de behandlade mig som skit... jag fick inte ha egna behov o skulle väl helst va "kvinnan - där - hemma" de stod inte opp för att vi levde tillsammans utan de skulle lixom va "hemligt" för att de skulle kunna fortsätta köra sitt race... Min senaste dejt va trodde jag verkligen va annorlunda Han va helt underbar o jag har nog aldrig varit så kär... Därför va jag oxå jättetydlig me att säga att jag inte ville ta några jättekliv o att vi skulle ta de långsamt lixom ett kliv i taget o bara berätta de vi vill o menar o dessutom va sanna me allt... Han fattade o tyckte o kände precis samma sak o så va han då galet förälskad i mig o allt va fantastiskt fram till en dag då han plötsligt förändrades...lr kanske bara va så att jag blev medveten om de då... Hans sjukliga behov av kontroll av precis allt jag gjorde, sa, skrev... hans paranoida svartsjuka mot mig pga av de han själv gjorde o valde att projicera över på mig... De som lider av sjuklig svartsjuka o anklagar sin partner för otrohet e de som själva håller på... otrohet e inte ett misstag - de e ett val 

 

De bara mal o mal i skallen o känns som hela jag e fel... o, ja jag vet att de inte e mig de e fel på... Allt de här har lett till att jag bestämt mig för att va singel... att kärlek e skit... roten till allt ont... Man ska ju lära av sina misstag o när jag tänker på de så e mina relationer byggda på maktkamper, dvs att den andre (i de här fallen jag) får anpassa sig efter den andre E en lycklig singel o tycker de e ok men ibland kommer den där längtan efter en relation opp... Ingen relation e evig lycka o total utopi... ingen partner ska behöva va allt.   alla relationer har sina konflikter... De jag önskar e att nån e lika intresserad av att lyssna på mig, se mig, diskutera me mig, stötta mig, bekräfta mig, stöttar mig när jag e ledsen o skrattar o kanske, kanske tycker att jag e fin... 

 

Mina relationer har följt samma mönster o de e just där de e dax att bryta... Min senaste försvann  när jag genomskådade honom o ifrågasatte hans beteende o han tog inte ansvar för vår relation vi börjat bygga opp De e inte ok att inte få nån förklaring... Tar ingen mer skit o ser jag tecken på att mannen inte ger tillbaka så mycke som jag behöver bryter jag kontakten direkt E väl så att jag faller för en viss typ av män... de som vill ha ut nått mer ytligt o kortsiktigt av en relation... Fnurrat på de senaste männen jag haft nån typ av relation me... Hur de mönstret såg ut? Hur de männen va mot mig? Va de nånting i de som fick mig intresserad? Va e mina behov? 

 

Ett sätt att bryta mönster e att välja nya platser att möta människor på... platser man inte brukar knyta kontakt me mönniskor på... menar då ev partnerämne... o de kommer nån o de e igång igen... Man träffar nån o sen finns man inte mer, inte ett ord... Man e som en jävla förkylning som bara förintas... läker ut... Börjar tro att jag kanske rent av e för sexuell o att de lixom e de som får männen att tappa respekten för mig.. Klart jag säger hur jag vill ha de för att jag ska kunna njuta o få ut nånting av de... ska lixom inte behöva fixa de själv efteråt... Hittar man iofs ett klappkast ligg som desvärre oxå tycker han själv e kanonbra o dessvärre inte har minsta lilla "clue" hur kvinnokroppen funkar e de lixom bara att köra på... vill ju inte ha en lärling på halsen När ska män fatta att kvinnor fejkar orgasmer o att de absolut sämsta betyg en man kan få efter ett (engångsligg) e att han e bra mellan lakanen...

 

De finns ett gammalt talesätt... "allt ska man göra för fitta o bröd"... En man me lusten blänkande i ögonen gör precis va som helst för att " släppa till"... även snackar gulligt o lovar massor hur länge som helst... bara för att få ligga... Jag känner på mig när de männen dyker opp... o just nu e de de "lättfotade" bitcharna jag "låter" mig förföras av De får gärna slå sig för bröstet på värsta djungelman`er efteråt o ta åt sig äran Försökte hålla kontakten me en sån... väckte lixom min nyfikenhet på om han verkligen va lika sopkass nykter... kanske vågade han inte eftersom han hade "huge"'problem me att få till de... " vännen"' ville lixom inte va me... Tänkte mig väl ett revansch ligg där... eftersom han ansåg sig va så jävla bra Blev lixom obekväm... vem visar opp kvinnor som gillat honom på en dejtingsajt? Avtändande! En gemensam sk bekant la o tja... hen kan behålla honom... De e de här mönstren jag fortfarande följer... de männen jag blir attraherad av... Första gången jag såg honom va de lixom kört... kände igen typen o magkänslan sa... GÅ! De va nånting me honom som fick mig att tänka på Mr D... Den "blänkande" blicken av lust, trevlig, social men ändå inte, de dubbla budskapen... listan kan göras längre o även innefatta hans omedvetna/medvetna kroppsspråk o signaler... kanske förstärkte jag de själv omedvetet pga att han väckte min nyfikenhet... Behövs så lite för att en flashback ska dyka opp Tur de inte finns många som fångar min uppmärksamhet...