Livsläxor...
Ett händelserikt år har de varit på många plan... börjat återfått mitt självförtroende o tvivlar inte lika ofta på mig själv som innan Behöver inte nån bekräftelse utifrån längre o de e nånting jag e stolt över idag Jag vet att den varelse jag utvecklats till duger precis som jag e... de bra dagarna... Har fortfarande mina svarta dagar då jag faller ner i mörktet... Speciellt när de dimper ner ett brev lr som i veckan pm från en jävla fejkprofil på fb... från Mr D givetvis Undrar va anledningen e... varför han lägger ner energi på att fortsätta jävlas me mig? Han har tydligen sambo e förlovad o håller väl som bäst på att tömma företaget han fick henne att starta Tror han jag finns kvar när han e klar me henne? Finns inte på världskartan! Mr D måtte ha drabbats av demens lr nånting eftersom han skrev o undrade om jag hade gjort slut me honom!?? Hallå.., har brutit all kontakt me honom, blockerat... De va lixom jävligt länge sen de tog slut... Att han skriver att han "älskar mig", " inte kan leva utan mig" o "att vi måste förlåta o stötta varann att glömma de som va" De betyder absolut ingenting, de e helt enkelt bara tomma innehållslösa ord... Näe, de e definitivt inte me ord utan bara genom handling som man vet om han menar de han säger/skriver.. Kommer de från män som honom ska man abaolut inte lägga nån vikt vid de som sägs De som uttalar de i tid o otid e ofta så jäkla vana vid att de e just va vi kvinnor vill höra o de som sägs av de här männen saknar helt känsla bakom om de kan känna överhuvudtaget? Va mest jag som hörde av mig o då va de alltid en massa ursäkter... kallprat... om de ens svarade Numer kan jag kosta på mig att höra av mig opp till två/tre gånger sen går jag vidare... Förr blev jag totalt förvirrad o fattade ingenting o va på väg att lämna... då tvärvände de istället inte konstigt stt de va förvirrande o de blir ju tyvärr "normalt" när man lever i de Nånting jag lärt mig nu va hur olika vi faktiskt va när han väl slutade spegla mig o masken föll... då va jag lixom redan fast i skiten...
Jag e väl normal... en vanlig människa o har som de allra flesta vissa rutiner som jag följer... Mr D (psykopaten) följde istället stundens ingivelse o nycker Jag hade min genuina identitet vilket han saknade... han skiftade mellan identiteter som de passade honom o beroende på situationen Han utgav sig för att va intresserad av de som passade honom i stunden Ska jag va ärlig tror jag inte han hade nått intresse av nånting de va nånting han saknade helt Jag har min fasta bekantskapskrets allt från bekanta, kollegor till riktiga vänner Jag gjorde o gör fortfarande saker tillsammans me dem vilket män som han absolut inte gör Han hade inga vänner... inte visste han va de va o brydde dig inte heller Gissar att hsn på nått sätt kände sig fri just pga avsaknaden av vänner o bekanta... De finns mer, mycke mer o psykopater o narcissister har en hel del gemensamt oxå Psykopaten kan hålla i o stalka sitt offer o ställa till me ett riktigt helvete för den som lämnar... har jag ju märkt Narcissisten e på sätt o vis enklare eftersom de känner så stor skam när man kommer på dem så bara går de o uppträder som om du aldrig funnits... stämmer inte riktigt i mitt fall Jo, visst han ställde till me en helvetes scen o allt va över som att de aldrig existerat men ändå har han sin jävla koll över mig o tror väl att jag ingenting fattar av alltihop Sen tycker människor (bekanta)'i min omgivning att jag ger opp för lätt!?? Känns de konstlat o fel e de me all säkwrhet så... ingentng jag kommer att ta reda på iaf e lixom enklare att låta de va...
En narcissist slipper man helt o hållet när de e medvetna om att man genomskådat dem En psykopat ser de som ett nederlag om man lämnar dem o bryr sig inte om man genomskådat dem o de ger inte opp utan försöker "vinna" en tillbaka, kan stalka o göra livet tufft länge efter att de e över