Dandeelion.blogg.se

Brutit mig loss ur en destruktiv relation o upplever fortfarande ögonblick av "flashbacks" då känslor av obehag, rädsla, hopplöshet slår klorna i mig Räcker me en plats som påminner om den destruktiva relationen, en situation, ord, tonläge, kroppsspråk, dofter, gester, beteende... de tar alla fram de obehagliga minnen jag bär på o vilka jag försöker undvika i största allmänhet De tar en jävla tid att våga möta o bearbeta de minnen som kommer oftast utan förvarning Får magkramp av oron o känslan av att va kontrollerad gör oxå att jag kanske e överdrivet vaksam, lägger detaljer o ord på minnet... När "flashbaksen" kommer speciellt till följd av medvetna lögner brusar jag opp o häver ur mig o lägger numer ner allt va relation till en person heter Ljuger o smusslar de medvetet kan de oxå dra åt helvete! För drygt ett halvår sen tog jag emot vilken jävla skit som helst o kämpade tappert på för att få relationen att funka vilket jag dessbättre tagit mig ur nu... Passar de inte o va ärlig mot mig finns de bara ett alternativ o de e ut ur mitt liv! 

 

 

Jag har PTSD efter allt jag varit me om o de e väl iofs inte så jävla konstigt 

o kommer i värsta fall ta några år att bota... e mycke att ta itu me, plocka isär, bearbeta o framförallt viljan att plocka fram dessa jävla medvetna lögner, oviljan att ge svar, gå bakom ryggen, lägga över... tar fram minnen o situationer jag helst vill slippa o jag reagerar på dem genom att brusa opp o bara lämna dem, lägger ner dem på studs Tänker aldrig nånsin finna mig i att bli behandlad som skit... av nån o definitivt ingen jag känner starkt för Va jävligt stolt idag att jag hittade styrkan att se vem "hen" e... o bara orkade näe klarade att bara gå... ge fan i allt Hmm... hur i helvete kunde jag inbilla mig att de va nånting bara för att hans mail damp ner!?? Tänkte jag där - inte alls tydligen Att undanhålla o ge fan i att ge svar på frågor, packa i smyg, smussla me datorer o sms e ta mig fan inte ok! Nånsin! Tacksam att "hen" så snabbt visade hur oviktig jag faktiskt e nånting jag borde knäckt redan i måndags! Den här gången sitter lärdomen kvar...

 

 

När jag väl kom hit från Mr D så ansåg kvinnojouren här att jag inte va så nedgången att jag inte kunde klara mig själv o nått boende fanns de inte... tog ett halvår att få ett biende genom soc helt oacceptabelt o i de skick jag va då fanns inte orken att bråka De att jag va så in i helvete hatisk o förbannad på honom som misshandlat mig på alla sätt tyckte de bara hjälpte till att kunna klara mig själv vilket jag lixom va tvungen till Kändes som att jag även blev dömd av samhället... jävla land vi lever i Åtalet mot honom om grov kvinnofridsbrott/kränkning o olaga hot etc lades ner... eftersom de främst skett i vårt gemensamma hem o jag fortfarande levde! Hur i helvete tänkte de där!?? Måste jag (o andra utsatta kvinnor/män) dö för att få nån rättvisa!? Sjukvården skiter i vilket trots att de tar kort o journalför  gör de ingenting Kom sen inte o påstå att kvinnor har nått värde idag lr då 2014 känns de som 

 

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD

En stor andel av de som utsatts för sexuella övergrepp upplever allvarliga psykiska stressreaktioner nån gång efter övergreppet me posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, som en relativt vanlig följd... PTSD e ett allvarligt o kan va ett långvarigt ångesttillstånd som kan uppstå efter svårt traumatiska upplevelser PTSD yttrar sig på olika sätt men har alltid inslag av tre typer av psykiska symtom: återupplevande, undvikande av de som påminner om händelsen o överspändhet Symtomen vid PTSD liknar de som finns vid en akut stressreaktion... Skillnaden e att en akut stressreaktion per definition pågår som längst fyra veckor Människor som lider av PTSD efter att ha utsatts för sexuella övergrepp uppvisar påtagligt sämre livskvalitet än genomsnittsbefolkningen... De långsiktiga effekterna kan ha en negativ inverkan på den fysiska hälsan eftersom PTSD påverkar ens stresshormonsnivåer som inverkar på de komplexa hjärnfunktionrrna - allt från minnesluckor till inlärningssvårigheter påverkas negativt eftersom balansen av stresshormoner i kroppen kan bli störd o kan leda till en mängd symtom o även sjukdomar, autoimmuna som infektioner, inflamatoriska sjukdomar samt cancer De vanligaste kroniska smärttillstånden som t ex kroniska buksmärtor/underlivssmärtor o fibromyalgi... 

 

Skönt att veta va mina reaktioner i olika situationer beror på o varför jag reagerar som jag gör speciellt me tanke på att andra anser att jag överreagerar vilket jag säkert oxå gör emellanåt Fibro har jag haft länge o lixom blivit van att dras me o lärt mig hantera Fattar ju nu varifrån den kanske kommer o känns mindre roligt om cancern skulle kommit från de här Att jag haft jäkligt svårt för att skilja på kärlek o sex bottnar ju oxå i de här... Övergrepp, våldtäckt, sexuellt utnyttjande o tvång har funnits me hela livet lixom misshandel inte så kontigt man e som man e... Trygghet tillsammans me en partner e nånting jag aldrig upplevt länge innan den försvinner lixom tillit o respekt... Öppenhet ger tillit säger psykologen... men när man inte själv möter den... utan möts av lögner, smusslanden o spel va fan gör man då? Inte helvete öppnar man sig iaf Händer ibland om jag släpper garden... o "pang" direkt e jag på o ändrar om allt för att slippa få de emot mig o  oviljan att släppa in eftersom de jag möter egentligen inte bryr sig om mig ett jävla dugg Blind när jag emellanåt trillar dit o totalt brist på objektivitet i frågan om personen för gör sig förtjänt av mina känslor Tufft läge... o nånting jag nu lägger på hyllan fått nog av alla jävla förljugna riksarslen för sekel framöver...