Posttraumatisk stressyndrom, PTSD kan drabba en person som varit med om en svår händelse, som inneburit livsfara eller allvarlig kränkning av den personliga integriteten, så som överfall eller misshandel, olyckor eller katastrofer, våld i nära relationer, barnmisshandel, hållits i fångenskap, sexuella övergrepp eller våldtäkt, svåra upplevelser under intensivvård, en svår förlossning, tortyr, terroristattacker och krig.

Symptom på posttraumatiskt stress delas in i tre huvudkategorier

1. Återupplevanden av den traumatiska händelsen, vilka stör ens dagliga aktiviteter
• Flashbacks, d.v.s återblickar av händelsen, där traumat utspelar sig om och om igen
• Upprepade, upprörande minnen av händelsen
• Upprepade mardrömmar om händelsen
• Starka, obehagliga reaktioner på situationer som påminner om händelsen
2. Undvikande
   • Känslomässig avstängdhet, eller känsla av likgiltighet
   • Känsla av isolering, avskildhet från andra
   • Kan inte minnas viktiga aspekter av traumat
   • Brist på intresse för normala aktiviteter
   • Visar mindre av sina känslor
   • Undvikande av platser, människor eller tankar som påminner om händelsen
   • Känsla av att inte ha någon framtid
3. Upphetsat känsloläge
   • Koncentrationssvårigheter
   • Lättskrämd
   • Överdriven reaktion på sånt som skrämmer
   • Överdriven vaksamhet
   • Irritation och/eller vredesutbrott
   • Problem med att somna och/eller att förbli sovande (en hel natt)

Det är även vanligt att man lider av skuldkänslor förknippade med händelsen.

Följande symptom kan också ingå, vilka är typiska för ångest, stress och spänningar:

• Ett agiterat tillstånd
• Yrsel
• Svimning
• Hjärtklappning
• Huvudvärk

Differentialdiagnoser och samsjuklighet:

• DESNOS (disorder of extreme stress, not otherwise specified)
• C-PTSD d.v.s. komplex traumatisering
• Anpassningsstörning
• Akut stressreaktion
• Maladaptiv stressreaktion, eller traumatisk krisreaktion
• Posttraumatisk depression
• Egentlig depression
• Dissociativa störningar
• Reaktiv psykos, eller hysterisk psykos
• Traumatisk sorg (patologisk sorg)
• Somatoforma syndrom
• Personlighetsförändring
• Alkoholmissbruk eller annat missbruk (självmedicinering)

Diagnoskriterier enligt ICD - 10 (F43.1)

1. Exposition för en belastande händelse eller situation (kort- eller långvarig) av exceptionell hotande eller katastrofal natur, som mest troligt skulle orsaka allvarlig stress hos de flesta människor.
2. Det måste finnas att ihållande minne eller återupplevande av den belastande händelsen såsom återblickar (flashbacks), levande minnen, återkommande drömmar eller upplevelse av stress vid omständigheter eller händelser, som påminner om den belastande händelsen.
3. Patienten måste uppvisa ett verkligt eller önskat undvikande av omständigheter som påminner om eller associerar till den belastande händelsen. Detta beteende skall inte ha funnits före expositionen för belastningen.
4. Något av följande måste finnas:
   • Oförmåga att minnas, partiellt eller totalt, några viktiga aspekter av tidsperioden då den belastande händelsen inträffade.
   • Ihållande symtom på ökad psykologisk sensitivitet och arousal, som inte fanns före expositionen och som visar sig enligt två av följande:
     • sömnsvårigheter
     • irritabilitet eller utbrott av ilska
     • koncentrationssvårigheter
     • hypervigilans (vara på sin vakt, i spänd uppmärksamhet)
     • förstärkt ”startle response”, skrämselreaktioner
5. Kriterierna B, C och D måste alla vara uppfyllda inom sex månader från den belastande händelsen. Vid några tillfällen kan man även inkludera tillstånd med fördröjd debut, mer än sex månader, men då skall detta klart specificeras.

Diagnoskriterier enligt DSM IV (309.81)

1. Personen har varit utsatt för en traumatisk händelse där följande ingått i bilden:
   1. personen upplevde, bevittnade eller konfronterades med en händelse eller en serie händelser som innebar död, allvarlig skada (eller hot om detta), eller ett hot mot egen eller andras fysiska integritet.
   2. personen reagerade med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. Obs: Hos barn kan detta ta sig uttryck i desorganiserat eller agiterat beteende.
2. Den traumatiska händelsen återupplevs om och om igen på ett eller fler av följande sätt:
   1. återkommande, påträngande och plågsamma minnesbilder, tankar eller perceptioner relaterade till händelsen. Obs: Hos små barn kan teman eller aspekter av traumat ta sig uttryck i återkommande lekar.
   2. återkommande mardrömmar om händelsen. Obs: Hos barn kan mardrömmar förekomma utan att innehållet klart uttrycker händelsen.
   3. handlingar eller känslor som om den traumatiska händelsen inträffar på nytt (en känsla att återuppleva händelsen, illusioner, hallucinationer och dissociativa flashbackupplevelser, även sådana som inträffar vid uppvaktandet eller under drogpåverkan). Obs: Hos små barn kan traumaspecifika återupprepande handlingar förekomma.
   4. intensivt psykiskt obehag inför inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
   5. fysiologiska reaktioner på inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
3. Ständigt undvikande av stimuli som associeras med traumat och allmänt nedsatt själslig vitalitet (som inte funnits före traumat) enligt tre eller fler av följande kriterier:
   1. aktivt undvikande av tankar, känslor eller samtal som förknippas med traumat.
   2. aktivt undvikande av aktiviteter, platser eller personer som framkallar minnen av traumat.
   3. oförmåga att minnas någon viktig del av händelsen.
   4. klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter.
   5. känsla av likgiltighet eller främlingsskap inför andra människor.
   6. begränsade affekter (t ex oförmåga att känna kärlek).
   7. känsla av att sakna framtid (t ex inga särskilda förväntningar på yrkeskarriär, äktenskap, barn eller att få leva och åldras som andra).
4. Ihållande symtom av överspändhet (som inte funnits före traumat), vilket indikeras av två eller fler av följande kriterier:
   1. svårt att somna eller orolig sömn.
   2. irritabilitet eller vredesutbrott.
   3. koncentrationssvårigheter.
   4. överdriven vaksamhet.
   5. lättskrämdhet.
5. Störningen (enligt kriterium B, C och D) har varat i mer än en månad.
6. Störningen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

Specificera om:
Akut: symtomen har varat mindre än tre månader.
Kroniskt: symtomen har varat tre månader eller längre.

Specificera om:
Med försenad debut: symtomen debuterade minst tre månader efter traumat.

 Självhjälpstips för personer med posttraumatiskt stressyndrom 

Återhämtning från posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en gradvis, pågående process. Läkning sker inte över en natt. Minnena av traumat kommer heller inte att försvinna helt och hållet, någonsin. Detta kan göra att livet känns svårt ibland. Men det finns mycket du kan göra för att hantera kvarvarande symtom och minska ångest och rädsla.

 

Självhjälpstips för PTSD 1: Sök stöd hos andra människor

Posttraumatiskt stressyndrom kan göra att du känner dig ensam och isolerad från andra. Det kanske är frestande att dra sig tillbaka från sociala aktiviteter och ifrån dina närmaste. Men det är viktigt att hålla kontakten med livet och med de människor som bryr sig om dig. Stöd från andra människor är avgörande för din återhämtning från PTSD, så be dina nära vänner och familjemedlemmar om hjälp och stöd.

Överväg också att gå med i en stödgrupp för överlevare av samma typ av trauma som du upplevt. Stödgrupper för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan hjälpa dig så att du känner dig mindre isolerad och ensam. De ger också ovärderlig information om hur man handskas med symptom och hur man arbetar med sin återhämtning. Om du inte kan hitta en stödgrupp där du bor, leta efter en grupp på nätet istället.

 

 

Självhjälpstips för PTSD 2: Undvik alkohol och droger

När du kämpar med svåra känslor och traumatiska minnen kan det vara frestande att självmedicinera med alkohol eller droger. Men, medan alkohol eller droger kan göra att du tillfälligt mår bättre, förvärrar de symptomen på posttraumatiskt stressyndrom i det långa loppet. Drogmissbruk förvärrar flera av symptomen, inklusive känslomässig avtrubbning, social isolering, ilska och depression. Det stör också behandlingen och kan förvärra problemen hemma med familjen och i dina relationer.

 

 

Självhjälpstips för PTSD 3: Utmana din känsla av hjälplöshet

Att övervinna sin känsla av hjälplöshet är nyckeln till att övervinna posttraumatiskt stressyndrom. Traumat lämnar dig maktlös och sårbar. Därför är det viktigt att påminna sig själv om att man även har starka sidor och färdigheter som kan hjälpa till när man går igenom svåra saker.

Ett av de bästa sätten att återta känslan av makt är genom att hjälpa andra: Bli volontär, ge blod, hjälp en vän i nöd eller donera till ett välgörenhetsprojekt som ligger dig varmt om hjärtat. Att bidra till positiva saker utmanar känslan av hjälplöshet, vilken är ett vanligt symptom vid PTSD.

 

 

Positiva sätt att hantera PTSD

• Lär dig mer om trauma och PTSD
• Gå med i en stödgrupp
• Öva avslappningstekniker
• Anförtro dig åt en person som du litar på
• Tillbringa tid med positiva människor
• Undvik alkohol och droger

 

 

Posttraumatiskt stressyndrom i familjen

Om en nära anhörig har posttraumatiskt stressyndrom är det viktigt att du tar hand om dig själv och ser till att få extra stöd för egen del. PTSD kan vara en tung belastning för familjen. Det kan vara svårt att förstå varför din nära och kära inte öppnar upp sig för dig, varför han eller hon är mindre tillgiven och mer instabil. Symptomen på PTSD kan också resultera i arbetslöshet, missbruk och andra stressande problem.

Att låta din familjemedlem med PTSD dominera ditt liv och bortse från dina egna behov är ett bombsäkert recept för utbrändhet. För att kunna ta hand om din nära och kära måste du först ta hand om dig själv. Det är också bra om du lär dig allt du kan om posttraumatiskt stressyndrom. Ju mer du vet om symptomen och behandlingsalternativen, desto bättre rustad du kommer att vara att hjälpa din nära och kära och se saker och ting ur ett hälsosamt perspektiv.

 

 

Att hjälpa en när och kär med PTSD

Ha tålamod och förståelse. Att bli bättre tar tid. Även professionell behandlingen av PTSD tar tid. Ha tålamod med den takt som återhämtningen sker i och lyssna på din närstående med sympati. En person med PTSD kan behöva prata om den traumatiska händelsen om och om igen. Detta är en del av läkningsprocessen, så undvik frestelsen att säga till din anhöriga att ”sluta älta det förflutna” och att ”gå vidare”.

Försök att förutse och förbereda dig för ”triggers”. En ”trigger” vid PTSD är något som aktiverar de traumatiska minnena. Vanliga utlösande faktorer är årsdagar av händelser, människor eller platser som förknippas med traumat, objekt, ljud eller lukter. Har traumat bestått av fysiska övergrepp kan sex, annan fysisk aktivitet eller beröring utlösa traumatiska minnen. Har man blivit överfallen med kniv kan knivar vara en trigger. Om du är medveten om vad som kan orsaka en upprörd reaktion kommer du att vara bättre rustad att stötta och hjälpa din kära att lugna ner sig.

Ta inte symptom på PTSD personligt. Vanliga symptom på posttraumatiskt stressyndrom innefattar känslomässig avtrubbning, ilska och social tillbakadragenhet. Om din nära och kära verkar frånvarande, irriterad, eller avstängd, kom ihåg att detta inte har något med dig att göra, eller med ert förhållande.

Försök inte tvinga din nära och kära till att prata om det traumatiska. Det kan vara mycket svårt för personer med PTSD att tala om sina traumatiska upplevelser. För vissa kan det till och med göra saken värre. Försök aldrig att tvinga din närstående till att öppna upp sig. Men låt honom eller henne veta att du finns där när han eller hon själv är beredd att prata.

 

 Funderingar kring diagnosen komplex PTSD

Jag menar att det finns ett motstånd mot diagnosen PTSD (komplex) i Sverige idag. Om man tex läser olika texter på det här forumet så kan man urskilja ett sådant mönster. Jag tror att det kan finnas många anledningar till ett sådant motstånd. T. ex:

I ett system finns alltid inbyggt en viss tröghet, ett motstånd mot förändring.

Diagnosen PTSD och speciellt PTSD komplex utmanar våra djupaste rädslor: att de vi är beroende av kan skada och överge oss.

Stark rädsla kan bidra till förakt för svaghet. Det i sin tur kan leda till skuld och skambeläggning av ”offer” och en ovilja att använda diagnoser som tvingar oss att se sammanhang och urskilja en ”förövare”.

PTSD komplex synliggör våld. Inom sjukvården finns idag en otillräcklig beredskap att ge stöd till människor som varit utsatta för våld.

Människor som arbetar inom vården har heller inte nog med kunskap om trauma och anknytning, varken teoretiskt eller praktiskt. Kan man behandla fotledsfarkturer så vill man ju gärna att folk kommer med brutna fötter, eller hur? Utbildning och behandling utgår inte alltid från människors verkliga behov: otillfredsställelse för alla berörda!

PTSD passar dåligt ihop med hur sjukvården är uppbyggd idag. Vår sjukvård har en hierarkisk struktur med läkaren överst. Vid behandling av PTSD behövs en horisontell struktur med ett väl sammansatt team som bas och den utsatta människan i centrum som experten och den som har tolkningsföreträde till sitt eget liv och sin egen historia.

Läkemedelsindustrin – har kanske mer att säga till om än vi vill veta? Vid PTSD behövs olika sorters hjälp och framför allt hjälp av andra människor.

En relativt stor andel av Sveriges befolkning har någon grad och form av PTSD – inkl dem som arbetar inom vården, beslutar om och utformar vården osv. Vad gör det med vår individuella resp kollektiva självbild att se det?

Vi har idag inte resurser att ge hjälp till alla med PTSD. Tror vi, å så blir vi rädda pga det. ”Livbåten är full.” Vi har dålig tillit till att människor själva har resurser och kan ta ansvar om de får tillräckligt av stöd och bekräftelse.

Det kan finnas en rädsla att behandlingskostnaderna skulle rusa iväg om fler fick PTSD-diagnoser.

Forskning inom det här området är eftersatt i Sverige. Det bidrar till ”onda cirklar”: låg status inom forskning, låg status inom behandling, låg status för utsatta människor, låg trovärdighet när man söker hjälp, skuld och skambeläggning av offer, retraumatisering, hopplöshet, låg status inom forskning osv osv.

PTSD komplex sätter focus på mängder av samhällsproblem. Det är smärtsamt, krävande och uppfordrande att se! Vem orkar? Vems ansvar?

PTSD (komplex) väcker de stora livsfrågorna och det kan vara både känsligt och skrämmande.