De här me relationer...
Sover så förbaskat dåligt kan lixom inte koppla av o varva ner går lixom på högvarv. Börjar komma nånstans i de här me mina relationer o de "gamla" mönster som lixom styrt mig där, bara de en befrielse i sig att börja förstå varför. De e undermedvetna o inlärda mönster som blivit normaliserade i mitt liv, de jag känner igen o förstår o e trygg me. Jag känner igen mönstret i mina relationer o "läser" männen o både känner av o ser när de ljuger, kontrollerar, manipulerar, projicerar, kränker, anklagar... Felet e kanske att jag låter männen hålla på iom att jag vet när de e lögn o inte, eftersom jag ser tecknen. Kanske funkat bättre om jag satt ner foten lr ännu bättre gått direkt när jag kommit på dem första gången... inte så lätt när de e min verklighet o så jag tror att de ska va. Har nöjt mig me att jag själv vetat sanningen när de ljuger för mig. Alla de relationer jag haft har byggt på lögn, otrohet av män som e emotionellt störda. Alla har de fiskat online o ihärdigt förnekat de, de har kallat sina ytliga förbindelser för vän, bekant, snubbe... "you name it" själv har jag inte ansett de värt att ta opp... sett de som att jag inte e värd mer, inte förtjänar bättre... att jag ska va tacksam över de egoistiska svin jag dessvärre dragits till. De lovar än de ena än de andra bara för att kunna bryta de. De startar bråk, lr beter sig dåligt för att få en reaktion från mig så de kan avsluta när de väl fiskat o fått napp. Klart de anklagar mig för att va den som e otrogen! Nånting som inte existerar i min värld o jag antar att den jag inleder nånting me e lika monogam som jag själv, att de menar de de säger...
Senaste personen jag trodde jag hade nånting på G me va exakt likadan... personen ljög hej vilt, gav sällan nej, aldrig svar på mina frågor. Bestämdes/bokades de nånting va de lixom en föraning om att de va nån annan på G o de blev aldrig av. Samma sak va de säkert när personen senare bjöd me mig när de egentliga "objektet" dragit sig ur lr visade sig va helt fel då dög lixom jag som nån jävla stand in igen. Jisses tänk om jag lyssnat på de personen hade runt omkring sig hade jag sluppit mycke besvikelse o nånting jag lärt mig e att verkligen lyssna på "skitsnack" framöver. Fattar inte att jag hamnade här igen lixom gick i fällan på nytt utan att ha lärt mig sen sist. Förbannat skönt att jag såg personen armkrok me en ny... känns mer hanterbart på nått sätt o att min sanning va rätt eftersom de smusslades, undanhöll ett svar på min fråga, o bara antog att de va över pga att jag blev frustrerad o förbannad. Nu ignoreras jag o bemöts me tystnad igen... Fattar bara inte hur i helvete man kan ha så lätt att leka me nån annans känslor o inte säga som de e, spela sitt jävla spel att allt e så jävla bra o låta mig tro de e vi ända in i de sista pga feghet! Fy fan snacka om omogna småpojkar! Anklaga mig för att inte va uppriktig, att jag dömer andra, o att de inte går att lita på mig. Jävligt enkelt o haspla ur sig o skita i att berätta va de handlar om, att vänta sig 100% ärlighet även om sånt som inte har me oss att göra när personen inte e ärlig själv om sånt som rör oss. Personen vet om min PTSD, cancern o Mr D... stöttat mig nångång? Nopp! Visa förståelse? Nopp! Bara bjudit på ett sjukt kontrollerande, kunde bli förbannad om en manlig, gift vän ringde, gick jag ut efter va de för att träffa vederbörande... Psykologen tycker jag har för jävla stor tillit till människor o antar att de tänker som jag själv, att alla ser trohet, ärlighet o lojalitet som nånting självklart, att kommunicera o kompromissa o ha ett "vi" - tänk e självklart bara för att de e de för mig. Lärt mig att de e naturligt att man bråkar i relationer oavsett typ av relation o inge man gör slut pga. Börjar själv inse va fel o destruktiva mina mönster e... vilken skev syn jag har på de här me kärleksrelationer. Så van o inlärd att ena partnern ska gå runt på äggskal o att man väljer sina strider för vem vill bråka? Reder iaf ut fnurror som blir efter ett bråk så pass vuxen o mogen e jag. Nånstans finns de kanske nån som kommer att gilla mig för den jag e o inte bara vill ha mig för att slippa dra i den själv o va helt ensam. Tänk vilken jävla tur att en av mina vänner fick mig att inse hur sjukt de va att gadda in personens personnummer på min kropp! Hur fan jag kunde känna de som att personen e min twinflame fattar jag inte... borde de lixom varit besvarat lr hur? Tänker inte sitta ensam i vår/sommar iaf utan börja dejta lite oskyldigt o se var de leder nånstan. Bli ännu mer antisocial o hoppas personen kommer tillbaka händer inte längre, fick en chans "that's it". Dissakerat de timmar vi hängde o kan bara säga att jag dessvärre missade alla tecken o gliringar jag fick att de va dax för mig att dra. Psykologen anser att jag ska skriva ett brev till personen om hur jag känner o tycker vilket jag inte ser nån anledning till. Har frågat varför personen ersatte/bytte ut mig o ingenting sa, varför min fråga inte besvaradres... Tystnaden säger allt, tystnaden i sig bekräftar enligt mina erfarenhetet att jag hade rätt... varit fel antaganden från mig hade vi rett ut dem. Släppa taget om nån som e hela ens liv e inte lätt men lika nödvändigt som att andas... Kan inte tvinga nån till nånting den själv inte vill.,..
Vilken insikt! Vad underbart för dig att ha dessa verktyg arbeta med och förstå varför du väljer förhållanden som får dig må dåligt. Lär dig söka bekräftelse och uppmärksamhet! Kan detta finnas i dina relationer? Varför finner du dig i att bli utbytt och ta mannen tillbaka när detta nya inte fungerar? Du är inte sådan själv som jagar sex som bekräftelse så varför stannar du? Vänta till du hittas av en man som sätter dig först, en man som tar ansvar för sitt, en man som väljer leva med dig kan kompromissa och låter dig veta och känna att det är du och ingen annan. Låt dessa skitstövlar vara och leka i någon annans hage! Antingen med likasinnade kvinna eller med någon utan eget liv och vilja. Mannen ger fullt o fast sjutton i om du eller någon annan är där. Du betyder inte något och aldrig gjort i detta har du rätt. Man blir tyst när sanningen kommer fram skulle mannen säga? Erkänna du rätt i det hela? Bättre du inte veta mannen se detta sin vinst. Var detta fel mannen säga detta till dig, om vela ha dig där du vara där. Du var rätt i detta du tror. Gå vidare du finner något bättre någon ärlig som inte jagar andra. Dessa män finns!