Dandeelion.blogg.se

 Jag har alltid varit en väldigt glad person, alltid positiv o väldigt omtyckt Men jag har varit den dummaste människan på jorden o hade nån berättat att de här ödet skulle drabba mig (lr rättare sagt att jag själv skulle utsätta MIG för att leva me den här sortens behandling o dessutom vilja ha tillbaka honom!!) så hade jag aldrig trott ett ögonblick på ett sådant påstående Definitivt inte!!

Jag e inte ens speciellt ung o jag e dessutom varken obegåvad lr outbildad o jag kan inte heller skylla på nån direkt relationsoerfarenhet då jag har haft relationer innan honom iofs väldigt destruktiva de oxå – kanske så att jag e destruktiv i mig själv o söker såna män som en trygghet? Men som jag har älskat (o fortfarande älskar, lr va jag nu gör... e nog mer drogad o abstinent!!) honom har jag aldrig "älskat" nån man innan De finns ingenting som jag inte hade gjort för honom o de e mycke lite som han gjort för mig… Jag hade aldrig lämnat honom om han varit ärlig mot mig, inte för nånting… va beredd att gifta mig me honom o de e banne mig en riktigt stor sak för att komma från mig Under min tid tillsammans me honom så har jag successivt bekantat mig med begrepp som traumatisk bindning (växelvis leva i största lycka o största oro o förtvivlan), destruktiva relationer, distansering, social isolering, beroenden, medberoende, silent treatment,psykisk o fysisk misshandel, kärleksberoende vs. kärleksundvikande, undvikande personlighetsstörning, social fobi, maktobalans inom relationen etc, etc…

 

 

Hur i all världen ska jag kunna förmå mig att berätta för nån om hur jag har låtit mig behandlas Så skämmigt att jag håller på att krypa ur skinnet Vill helst krypa in under en sten o hoppas på att ingen hittar mig… Men allt de här känns bara värre o värre o jag har nu inget val, om jag inte ska gå under helt och hållet… Hamna i en djup depression måste jag bara rader ut honom helt o hållet från mitt liv… innan jag sakta men säkert dör Jag inser hur jävla dum jag varit som har förlåtit alla lögner gång på gång, alla otrohetsaffärer… egentligen borde jag lämnat honom direkt! Fast jag har väl varit dum nog o tro att han skulle ändra sig, att de va övergående… att han va osäker o skulle satsa fullt ut på oss så småningom… vilken dumskalle jag va…

Jag mitt fån trodde verkligen han ångrade sig o ville försöka på allvar den här gången, lägga ner alla de andra, va ärlig mot mig, avsluta sina sajter o kämpa på tillsammans me mig – åt samma håll Men han bryr sig inte överhuvudtaget… Istället e han sur på mig för att jag fortfarande e osäker på honom o va han står o va han vill… Känns som att han försöker få mig att va den som gör fel hela tiden… att de e mig alla bråk o missförstånd beror på… De här e helt lönlöst o jag vet inte ens varför han e tillsammans me mig när han aktivt väljer att söka o dejta andra istället för att våga satsa på oss Hans tillfälliga "affärer" har bara förstört mer än han kan bygga opp Han lägger inte ner några som helst känslor lr tid på mig… Jag orkar inte ha de så här längre o har gett opp precis allting som har me honom att göra, de kommer aldrig nånsin att bli nånting seriöst mellan oss, kommer aldrig att funka me en gemensam framtid eftersom han alltid väljer att prioritera andra framför mig, alltid ljuger om allt Nu har jag gått o mått dåligt tillräckligt länge pga honom De här senaste åren ha bara varit en enda stor bergodalbana, opp o ner precis hela tiden, ett rent jävla kaos, orkar inte gå o må dåligt längre, tycker inte att jag förtjänar de… speciellt inte för hans skull… Visst jag e lessen att de slutade så här, ledsamt på väldigt många sätt men framför allt välgörande för mig – komma ur de hela innan min självkänsla börjat likna en sjunkbomb…

 

Jag förbannar den dag jag loggade in på min dejtingprofil o såg att en man skickat ett mail han va lite äldre o jag besvarade hans mail Vi mailade o la till varan på FB o började chatta me varan i början va jag nog ganska dryg mot honom, de kunde ta två dagar innan jag svarade o så höll de på ett tag…

Efter tre månader så började vi snacka i telefon o plötsligt hade jag känslor för honom, jag älskade hans röst från första stunden o kunde snacka me honom hur länge som helst, jag som aldrig snackar i telefon länge annars utan hellre skickar sms Fick en ”selfie” från honom o blev total såld på en gång – kärlek vid första ögonkastet… Men det kändes inte rätt, så jag började dra mig tillbaka slutade ringa honom Svarade inte på hans sms lika ofta o han märkte att nånting va fel Jag va väldigt osäker o sa som de va Men han släppte mig inte Han bevisade att han ville ha mig i mitt liv Han fick mig att känna känslor jag aldrig känt förut Jag föll för honom helt enkelt! Efter ett halvår me samtal o sms ringde han en kväll o ville att jag skulle ta tåget o komma ner… en fredag i juli De första som hände va att hans ex som han sa, dök opp o ställde till en sen o anklagade honom för att va otrogen… där borde jag ha lyssnat på min inre röst o gått på en gång!  De första veckorna va underbara men sen kom de dagarna jag aldrig trodde skulle komma Inte ens i min vildaste fantasi… dumt nog… Där borde jag fan ha gått, lämnat allt me honom…

Han hörde aldrig av sig under helgerna om vi var på varsitt håll Jag fick meddelanden om att han skrev till en massa kvinnor o sökte kvinnor online självklart nekade han till allt…. menade att de va nått ex till nån av oss som ville förstöra, att de va vi två mot hela världen… Han skulle banne mig aldrig nånsin lämna mig, vi två hörde ihop minsann Jag var förvirrad… Med tiden började folk att se mig som en annan människa, jag fattade inte va som hade hänt Jag fick höra saker om mig själv som inte ens var sant De kom fram att han brukade gå runt till sina vänner o hitta på en massa skitsnack om saker vi ”gjort” När han bad om förskott va de jag som inte kunde hålla i pengarna Folk tror på det dom hör o inte ser! Mina vänner tappade jag kontakten me eftersom han alltid pratade o hade sig om nån ringde mig, han kunde börja nypas, kittlas etc, etc o de la snart på, desamma me mina barn o familj han avbröt o störde hela tiden Tyckte de ringde för ofta speciellt om de ringde på arbetstid… jag jobbade ibland mer än va han gjorde o fick fan inte en krona för de Jag började bli väldigt ensam o mina barn o familj passade lixom inte in Mina vänner ska vi inte snacka om Vad hade hänt med mig?

Han var mitt livs kärlek, varför gjorde han så mot mig? Jag älskade honom så mycke att jag började förlora mig själv Jag slutade älska mig själv! Den positiva o alltid glada sidan försvann Med tiden slutade jag bry mig om att han va me andra kvinnor lr att han behandlade mig dåligt, de räckte me att jag fick vara me honom För jag hade bara honom kvar Idag frågar jag mig själv hur kunde jag va med en man som inte ens uppskattade mig? Inte bekräftade mig? Inte såg till att jag mådde bra? Hur jävla tragiskt e inte de? Han isolerade mig effektivt så ingen skulle se min förvandling… Han jobbade helt medvetet me att jag skulle bli beroende av honom, de han inte räknade me va att jag e stark i mig själv… Tog tid at hitta den styrkan o inse hurdan han faktiskt e

Men ”sagan” slutar inte där Han tog mig för givet o behandlade mig som sitt andrahandsval När han inte fick kvinnorna han ville ha kom han alltid tillbaka Jag fanns alltid där för honom Jag fick honom alltid på bättre humör o fanns alltid där för honom, fanns alltid vid hans sida Men när jag behövde honom fanns han inte där… Han kunde sluta höra av sig under dagar, veckor o sen dök han upp från ingenstans o började smöra med sitt ''jag älskar dig'' snack o JA, jag föll för de om o om igen De fanns inte en dag jag inte grät… hade den satans ångesten… Så här höll vi på i hela två år om inte mer…

Jag fick nog nu o har raderat honom från mitt liv, raderat hans nummer som jag tack o lov inte har memorerat för första gången nånsin, har inte kunnat förmå mig till de innan Jag gav honom en chans men innerst inne visste jag att jag skulle få ångra mig av bara helvete – jag visste de skulle bli precis likadant som förra gången Vi snackade inte så ofta men det fanns inte en dag jag inte tänkte på honom, inte en sekund Jag ringde honom varje dag över en månad o han svarade inte på ett enda samtal lr sms… utom när de passade honom Jag har lite saker kvar hos honom eftersom jag skulle flytta in o de sakerna skiter jag fullständigt i Han köpte mobiler till oss sist jag va där, en svart till sig o en vit till mig o menade att de visade att de va vi, att vi hade ett förhållande Jävla förhållande när han lever ett liv bakom min rygg! Den jävla mobilen har jag slutat använda… vill inte ha nånting kvar som kommer från honom

Jag längtade verkligen tillbaka till honom, behövde honom, träffa honom, känna hans armar runt mig… o han valde en tillfällig ”affär” o ville att jag skulle komma på måndag! Vilken jävla ynklig osäker liten människa han e En del av mig saknar honom så de gör ont de värker i bröstet Men de e försent, för många lögner o andra har passerat De e försent för honom att inse de nu… Jag menar oftast de jag säger o sa till honom att en till o aldrig mer, nu e vi där! Han tog mig för givet o nu kommer han säkert att ångra de… kanske inte just nu… men senare

Jag har fått ta emot skit av honom i över två år o han förväntar sig att jag ska förlåta honom varje jävla gång! Jag gav en del av mig själv till honom Jag älskade honom nånting så enormt mycke o skulle absolut aldrig nånsin ha lämnat honom för nånting om han varit ärlig o inte bedragit mig igen Samtidigt hoppas jag att han anser att de var värt att förlora mig o de vi hade för en tillfällig ”affär” pga att han va tvungen att pumpa nån annan Inser att han inte e nånting att ha, att jag e värd nånting mycke bättre

Snart blir jag kanske åter gladare än någonsin Jag har börjat se framåt igen o e helt enkelt på väg att bli lycklig… Han kommer me all säkerhet be om att få en ny chans men de kommer aldrig att hända igen Han e där jag va en gång i tiden, men jag e inte där längre… En sak som e väldigt viktigt e att alltid älska sig själv mer… Uppskatta sig själv till max… Aldrig tappa bort sig själv o framför allt va sann mot sig själv - alltid… De kommer alltid va jobbigt att lämna personen man älskar men jag vet att de e ok att gråta, de e ok att må dåligt o de e ok att sakna men i slutet kommer jag att va den som e glad o han som mår skit… precis som han förtjänar!!

 De e egentligen obegripligt hur de här undvikande, distanserade o känslomässigt snöpta män egentligen tänker… inom en relation me relativt obekanta kvinnor verkar de inte lida brist på känsloyttringar som i en relation!

Kärlek e ömsesidigt man ska vilja ha varan lika mycke Problem som dyker opp i en relation måste man lixom äga tillsammans Vi kan då definitivt inte äga vår relation o kan inte jobba ihop me de vi behöver jobba på, aldrig reda ut de här me hans andra o alla lögner o tomma löften/ord han hela tiden levererar så de finns ingen framtid tillsammans, de insåg jag nu me den här ”affären” han skaffade sig ”IF THERE`S A WILL _ THERE`S A WAY” o ingenting av de finns i vår relation från hans sida Varför skulle jag vilja leva me nån som inte vill till 100% leva me mig? Varför skulle jag vilja leva me nån som alltid prioriterar andra framför mig? Varför skulle jag vilja leva me nån som väljer tillfälliga ”affärer” före mig? Lovar en massa o aldrig håller de? Säger va som helst o alltihopa e bara lögn? JAG E VÄRD MER ÄN SÅ!! Tänker inte längre leva i ett destruktivt hopp mittemellan!! Har bestämt mig för va som gäller nu o framöver… Släpper taget, sörjer o går vidare… av kärlek o respekt till mig själv! Fråga honom om han trots allt kan tänka sig att göra ett nytt ärligt försök ser jag ingen anledning till… De kommer bara att bli fler lögner, fler kvinnor… Testa parterapi kanske? Näe de e ju han som har problem o inte jag… Han som behöver lösa sina egna problem De e slut me att gå omkring o må så här jävla dåligt mittemellan!! Han kommer alltid bedra o aktivt söka – jag menar jag e ärlig mot mig själv o sex handlar om fysisk o psykisk tillfredsställelse o får han tillgång till de genom sitt sökande så tar han de oavsett om han älskar personen lr inte Han sa själv att de spelar inge roll hur förbannat ful en kvinna e bara man får sex duger hon… man tar in va som helst för att slippa va själv, slippa runka… Enligt honom gör alla män de… han har enorma problem me sig själv… o e mer lr mindre en sexmissbrukare… allätare…

De e aldrig kul att bli dumpad o de leder lätt till att man försöker hitta fel hos sig själv, känner sig mindre värd Man måste komma ihåg att man va två om relationen o alltså e de aldrig en persons fel att de tar slut… I mitt fall handlar de om svek o övergrepp o e alltså inte bådas fel utan helt o hållet hans eget eftersom de e han som aktivt väljer att bedra mig, ljuga för mig om de mesta…

Jag gissar/tror att anledingen till att jag inte förmår mig att lämna honom e den att jag alltid varit ensam – en slags utanförskap o har lixom absolut inga vänner här Har aldrig vetat va jag vill här i livet o de gör jag fortfarande inte Visste inte va jag ville jobba me så hoppade av skolan i nian o blev företagare Jag vet fortfarande inte va jag vill jobba me lr hur jag tänkt mig mitt liv o hur de ska se ut Just nu e jag arbetslös o ska börja  me praktik får hoppas de ger nånting Jag e inte de minsta rädd för att bli ensam igen, som Mr D han e extremt rädd just för att bli ensam o hänger därför me va som helst för att kunna låtsas att han har vänner o nån som bryr sig om honom Han e livrädd för att satsa på en enda kvinna för skulle de gå åt helvete skulle han ju lixom förlora allt Han e så jävla nonchalant når jag ringer o svarar ”va fan vill du”, frågar jag honom nånting svarar han bara ”vet inte”, ”de e ingenting” lr ”jag bryr mig inte”  de går inte att prata me honom Lr så fnyser han lr skrattar bara lr håller käften o inte säger ett enda ord på en lr flera dagar. Jag ger han samma behandling tillbaka o då jävlar tänder han till o jag ska åka hem, de e slut o fan vet va… klart att de alltid e mitt fel, jag pratar ju inte me honom, själv e han ju felfri… Vi har aldrig haft en riktigt djup diskussion om oss, framtiden etc, etc De e bara tomt prat, skryt o sex han pratar om o ingenting annat Han e totalt sexfixerad o de e allt han pratar om, de han alltid kommer in på… Vete fan va jag såg hos honom egentligen… sexet va inget speciellt, han skröt om sin lille slappkuk som om den vore nånting enormt, som om han skulle va nån slags sexgud… han som inte ens klarade av att få en upphetsad…