Dandeelion.blogg.se

Visst måste jag bearbeta... de måste vi alla som varit i en destruktiv relation göra... för lr senare måste vi ta itu me de. Men jag har svårt att snacka om de o jag e oxå tveksam till att de e en bra metod. Kanske har att göra me att jag inte vågar lita på människor, släppa nån nära. De fåtal jag har vill jag inte tjata ihjäl me mina egna problem, de e kanske så att de e enklare oxå att lyssna till deras problem o ge dem råd o verktyg att komma vidare, få en lösning på sina egna problem, jag ställer alltid opp när nån behöver, när nån behandlas illa. Jag e mycket tveksam till att metoden att aktivt tänka på o snacka om de som hänt o e svårt jämt o ständigt e rätt, de blir ju bara ett slags ältande vilket i sig inte leder nånstans.

Jag tror mer på att gå vidare o jag har börjat försöka tro på att de måste gå att lita på andra människor... o de kommer att bli en utmaning i sig o de kommer att ta tid.
Jag måste blunda o våga ta steget rätt ut från klippkanten! Gör jag inte de så... missar jag ju hela livet! När man fått opp ögonen på de nakna, brutala sätt som jag (o många andra kvinnor/män) kanske de blir lättare framöver att skilja på "gott o ont" än jag haft innan... Speciellt nu när jag vet var mitt problem bottnar i o jag lr nån annan kan inte ta tag i deras egna problematik o lösa de åt dem... de ligger hos dem, ansvaret e deras eget...

Jag behöver fortfarande snacka om de som hänt emellanåt men... me vem? Jag gör de me min psykolog ju o genom att skriva inlägg här på bloggen... ett sätt som passar mig perfekt.,.när de passar mig... både jag o framför allt de jag skriver om e totalt anonyma o de jag skriver hjälper många andra. De dagar jag mår riktigt jävla dåligt över de som varit hade jag behövt ta opp de me nån närstående... men vem? mina barn? De lätta bitarna e va jag tar opp de svårare stannar kvar fast de e de jag egentligen behöver ha bort... alla har inte kommit opp till ytan ens me min psykolog än... Beror ju på tillitsbiten... jag har inte de förteoendet än men de kanske kommer... o den psykologen har jag känt sen senare delen av - 90 - talet!

De jag inte förstår e varför de runt omkring mig har sånt stort behov av att snacka om de!?? Jag vill ju inte förstöra mina bra dagar me att snacka om mina ex! Jag vill inte få en massa PM me "skit" om mitt senaste ex, hur han var me x, hur han varit me den o den... att han alltid haft ett konstigt beteende o ett udda umgänge... De ligger hos dem, o nånting mellan dem precis som de e mellan oss. Jag har inte minsta behov av att snacka me hans ex o hur han va me dem... hur han försöker få till de me alla... hur va hans ex själva? De ena leder till de andra... Visst fan hade mitt ex ett jävla udda beteende, många såg varningstecknen utom jag själv... Jag ville väl inte se... hoppades väl på att han skulle våga släppa in mig... börja kommunicera istället för att måla o fabulera...

När jag känner mig uppåt, glad o stark så vill jag projicera de på mina barn lr om jag e me mina vänner då vill jag ju utnyttja den kreativiteten som jag har just då me dem.
Men ofta.... alldeles för ofta... kommer de fortfarande opp på ett lr annat sätt... De krossade mig helt enkelt. Jag måste få ett stopp på de... Jag måste komma vidare o börjat identifiera mig själv som nått mer än mamma o jag känner mig inte som nått jävla offer heller... 

Men de va svårt ett tag...

De va svårt när sveriges rikes lag menar en sak o åklagaren menar en annan... De bevis man har räckte inte till åtal i mitt fall... Bilder, journaler betydde ingenting o ord stod mot ord... Myndigheter o sjukvård har inte kompetensen att möta oss som varit utsatta för våldsbrott i nära relationer. Handläggningen tar i många fall alldeles för lång tid...

Rationalisering (efterkonstruktion) e en försvarsmekanism som innebär att en person i efterhand intalar sig själv att personen hade goda intentioner lr goda grunder me sitt eget agerande. Rationaliseringen kan ske såväl medvetet som undermedvetet. Som försvarsmekanism anses rationalisering va icke-konstruktiv. De pga att allt fokus flyttas från de verkliga problemen.

De finns en skillnad mellan psykopater o narcissister... En narcissist förstår va som e rätt o fel, en narcissist förstår va konsekvens innebär... men... rationaliserar alltså...

- Jag slog henne men inte så illa att hon hamnade på sjukhus.
- Jag tog hårt i henne men de blev bara blåmärken inge allvarligt.
- Jag skrek visserligen väldigt högt åt henne men hon blev inte döv.
- Jag lämnade henne ståendes ute i kylan tills hon blev förtvivlad... men inte så pass länge att hon blev nedkyld.
- Jag lämnade henne ensam när hon va sjuk, men hon dog inte.
Lr...

- Jag låste henne ute i flera månader men jag sa ju att hon fick komma tillbaka sen.
- När hon behövde mig o min hjälp o bad efter den så nekade jag henne men
jag kom till henne efter ett år (helt oanmäld) men då va hon tyvärr inte hemma.

Allt narcissisten förmedlar går att förneka!
Allt en person me osund narcissism uttrycker genom ord, handling, kroppsspråk, blickar, attityder, uppförande o ton går att förneka, bestrida o omtolka... De finns alltid en lättvindig ursäkt lr en förklaring...

- Grymhet framställs som kärleksfullt...
- Aggressiva o fientliga handlingar framställs som omtanke...
- Själviska manipulationer presenteras som gåvor...
- Kritik o förtal e slugt förklätt till oro...

Utan att säga ett enda ord kan en narcissist låta en veta att man inte duger. En narcissist kommer att förstöra den glädje man känner över nånting man lyckats me bara genom att gratulera me en arg o avundsjuk röst som förmedlar hur missnöjd narcissisten e o ett helt förnekande av va han förmedlar... De e omöjligt att konfrontera en narcissist på grund av narcissistens ton, blicken en narcissist använder när narcissisten ser på en, men narcissisten kommer att hota me fruktansvärda straff utan att själv säga ett enda ord! Man vet va blickarna o tonen i rösten betyder. Följden blir att man alltid e rädd, alltid har fel, men kan aldrig sätta fingret exakt på varför. En person som har en narcisstisk störning använder sig av psykisk misshandel o e mycke noga me att rationalisera sitt våld. De finns ofta en väldig noggrannhet i hur narcissisten bedriver sitt psykiska våld mot andra.

- Narcissisten e mycke hemlighetsfull.
- Narcissisten kommer att straffa en om man talar om för nån annan va narcissisten har gjort.
- Narcissisten kommer att straffa en om man ifrågarsätter narcissisten.

Tid o plats för de värsta psykiska/fysiska övergreppen e noga utvalda så att ingen ska kunna, gå emellan, höra lr se narcissistens dåliga beteende, narcissisten beter sig som en helt annan person i offentliga sammanhang. Om narcissisten berättar om de som har hänt för nån så kommer våldet som narcissisten utsatt nån för att rationaliseras, skulden kommer att ligga på nån annan. Narcissisten kommer att "göra ner" en/andra inför andra människor, men kommer alltid att maskera sina nedvärderingar, spydigheter o sitt skvaller som oro, kärlek o förståelse...

En person me en narcisstisk störning levererar generaliserande nålstick som nästan e omöjliga att motbevisa (men alltid i en kärleksfull, omtänksam ton)...

- Du har alltid varit svår.
- Du kan va väldigt svår att älska.
- Du har alltid haft svårt att avsluta saker.
- Du e mycke svår att ha att göra me.
- Du orsakar alltid problem.
- Ingen orkar stå ut me dig som du e.

En person me sånt här beteendemönster levererar ofta kritik på ett indirekt sätt. T ex klagar på hur ”ingen gör nått för personen", ”ingen bryr sig om personen", ”alla e så själviska", när man faktiskt e den enda personen i rummet. Som alltid kombinerar narcissisten kritik me förnekande. Frågar man om de narcissisten säger egentligen e riktat till en själv kommer narcissisten att förneka de o istället straffa en...

- Tystnad, kyla o avståndstagande.
- Blir stött, tvär o sur.
- Har en lång monolog om att allt inte handlar om en, att man e så självcentrerad.
- Man e inte nån de går att lita på.
- Plötsligt bli taskig lr arg utan att man förstår varför.
- Försvinner, går opp i rök.

En narcissist e jäkligt noga me hur narcissisten hanterar sin osanning. För utomstående kommer narcissisten att tala osanning på ett sätt som kan förnekas om narcissisten ev skulle bli konfronterad över att ha ljugit. Narcissisten förvrider de man själv sagt, snarare än att hitta på en helt ny lögn ända från grunden. Narcissisten gör oärliga omtolkningar av saker man faktiskt gjort på riktigt, så att de framstår som nånting helt annat.
Nån me de beteendemönstret kan även ägna sig åt lögner i förebyggande syfte... Personen ljuger i förväg för att kunna avfärda va man skulle kunna tänkas säga, innan man ens själv sagt nått. När man sen talar om för nån annan va personen har gjort, blir man snabbt abrupt avbruten me ”Jag vet redan allt om de där, X har redan berättat de för mig." Personen kommer me uppenbara lögner o hävdar att personen inte minns de dåliga saker personen har gjort, t om sånt personen gjort för nån minut sen o även om de va nått mycke minnesvärt. Självklart så försöker man väcka personens minne genom att återge omständigheterna kring de som hände o personen kan då svara me ”De va ju länge sen". "Varför ska du alltid älta om alla gamla händelser”. Samtalen me personen blir fulla av lättvindiga avfärdningar o avledningsmanövrar. Personen respekterar inte en tillräckligt mycke för att ens bry sig om att det ska låta bra. Vid de väldigt sällsynta tillfällen då personen tvingas erkänna en del av sitt eget dåliga beteende kommer personen att medge sitt misstag endast me en tvetydighet, lr på ett sätt som går att förneka. Personen gissar att personen kanske kan ha gjort nått fel. Men uttrycken ”jag antar”, ”kanske” o ”kan ha” ... e lögner, eftersom personen vet exakt va personen har sagt o gjort... Inget gissande, inga kansken, inga antaganden... Personen har aldrig fel själv!

Oavsett va personen har gjort kommer personen aldrig nånsin me en genuin, äkta ursäkt för nånting. Istället kommer personen varje gång personen hamnar i en situation där personen borde be om ursäkt istället tjura o tiga, komma me en ursäkt som snarare e en förolämpning än en ursäkt lr omintetgöra en ursäkt han just uttalat genom att urskulda sig, rationalisera de han gjort lr ömka sig själv.

- Jag e ledsen att du uppfattade de som att jag kränkte dig.
- Jag e ledsen om jag råkade få dig att må dåligt.
- Ja, om jag gjorde de då va de fel.
- Jag e ledsen men de e ju inge jag kan göra åt de där nu!
- Jag e ledsen men de va bara ett skämt. Du e så himla känslig!

De e bara utstuderat o omöjligt att bevisa... Lr? I vilket fall som helst e de nånting jag inte vill ha kvar i mitt liv, ingenting jag ältar, men inser värdet av att lära mig alla de varningstecken som finns o vilka jag tidigare blundade för. Visst snackar jag om de emellanåt, speciellt de dagar jag mår skit över alltihop. Anser de va mer än nödvändigt just då för att jag inte ska falla tillbaka o de e från min sida helt ok...